Aftonbladet – 2 juli 1858, sida 2

far, som visserligen icke skämde bort oss med för mycken ömhet, var fåfäng öfver våra talanger och yfdes öfver hvarje framgång vi kunde vinna. Menniskohjertat är en besynnerlig blandning, guazzabuglio), såsom Manzoni säger. . Signor Merlini, den alltid för månaden tjenstgörande ledamoten, var, såsom jag Sagt, den ende af kollegerna hvilken värdigades emottaga mig. Han var, förmodar jag, vid muntert lynne och ville icke förlora ett tillfälle att fägna.sig med ett skämt. BSignor Merlini Var, såsom jag ofvanföre berättat, en lustig man. Hos honom fanns en sällspord blandning af apa och hyena. Han lekte med oss såsom en katt leker med en råtta, med samma smidighet, samma fintliga grymhet, samma inre förnöjelse. Han hatade oss alla för det vi voro unga. Han gjorde oss orätt med fin beräkning och för det enda nöjet att få göra förargelse. Sålunda var hans förmak; hvari vi måste vänta, himlen vet huru måriga timmar, alltid noga tillstängdt om sommaren och öppet om vintern för väder och vind. Han kunde låta en student lemna bonom helt trygg, hvars förvisningsdom han mundertecknade en fjerdedels timma derefter, eller kam-ske redan hade underskrifvit. Han kunde skicka bort, skrämd af något med flit fäldt uttryck, en annan som i sjelfva verket hade ingenting att frukta, ; Signor Merlini emottog mig särdeles förbindligt. Hvari kan jag vara signor Farina till tjenst? frågade han, låtsande taga mig för en annan. — Jag ber om förlåtelse, sig-nor, mitt namn är Benoni, — Ah! Sannt, mitt minne är så svagt (Det var starkt son jern). Nå väl, på hvad sätt kan jag vara signor-Benoni till tjenst?s Ni kunde vara ) Mischmasch fvillervalla.