Aftonbladet – 1 juli 1858, sida 2

KE ALL Oe gonen hade yrseln helt och hållet upphört, men patientens mattighet var så stor, att han i två hela dagar hvarken kunde tala eller röra sig. Hans konvalescens var långsam, men utan något återfall. En månad efter den dagen, då Cxsar intog sängen, steg han för första gången åter upp derur och kunde, stödd på min mors arm, gå några få steg i rummet. Så snart han kunde tåla rörelsen af en portschäs, förde min mor honom till landet, der jag infann mig hos dem vid slutet af läseterminen och, till min stora tröst, fann min bror nästan helt och hållet återstäld. Min far måste ha bittert ångrat de hårda ord han yttrat den aftonen, då Ceesar insjuknade, och hvilka sårat min mors hjerta. Han kom åtskilliga gånger och satt bredvid Czesars säng utan att tala; men sedan han märkt det plågsamma intryck bans närvaro åstadkom på patienten, inskränkte han sig till att komma till dörren och emellanåt göra efterfrågningar. I afseende på brytningen emellan Caesar och notarien iakttog han fullkomlig tystnad och hvarken yttrade något ord eller gjorde någon hänsyftning rörande det ämnet; men vid feriernas slut frågade han Cesar hvad han ämnade göra. Han svarade, att han önskade studera medicin, hvilket bifölls. Således lät han inskrifva sig, företedde de erforderliga certifikaten och antogs utan svårighet. Hvad mig sjelf beträffade, fick jag lätt förnyelse af mitt inträdeskort, och på första föreläsningsdagen gingo Cesar och jag arm i arm med hvarandra till universitetet. ADERTONDE KAPITLET. Detta år blef universitetet verkligen öppnadt. Professorerna, för hvilka föreläsningarne hemmarideras hus. medfört stora olägenheter, hade derom gjort en ifrig framställning