Aftonbladet – 23 juni 1858, sida 2

Det är en städse återkommande företeelse, att vid hvarje nytt steg på framåtskridandets bana, i hvad riktning detän må vara, finnes alltid åtskilliga personer, som betänksamt skakar på hufvudet och med olycksbådande min förutspår, att nyheten endast skall leda till förderf och olyckor. Och detta är icke minst förhållandet just i afseende på sådana framsteg, sådana uppfinningar, hvilkas för menskligheten välgörande frukter äro som mest påtagliga och i ögonen fallande. Sålunda ha äfven de nya kommunikationsmedel, som det varit de sista årtiondena beskärdt att åstadkomma, funnit motståndare, hvilka uti dem icke velat se någonting annat än ett påfund, att en gros förgöra eller stympa menniskor. Man -behöfver icke vara särdeles gammal, för att ha bevittnat och ännu ha i friskt minne den förskräckelse, man i början hyste för ångbåtarne och huru det betraktades. såsom ett förmätet öfverdåd att åt dem anförtro sin person. Man började emellertid efter hand: finna, att ångbåtsfärderna icke voro så farliga som man hade förestält sig, och förskräckelsen lade sig så småningom. Men nu kommo jernvägarne och med. dem en ny anledning till förskräckelse. Äfven i afseende på jernvägarne har visserligen tiden och erfarenheten verkat lugnande; men ännu. fortlefver emellertid mångenstädes en fördom mot jernvägarne, och den föreställningen är ganska allmän, särdeles i trakter som ännu icke ega jernvägar, att färden på dem är att betrakta såsom särdeles vådlig och halsbrytande, en mening, som fått ny näring och styrka af hvarje i tidningarne synlig underrättelse om inträffade jernvägsolyckor: Erfarenheten har emellertid gifvit vid handen, att de olyckshändelser, som tima på jernvägarne, utgöra, proportionsvis. till mängden af resandey: en. ojemförligt ringa bråkdel af de olyckor, som inträffa vid be