Aftonbladet – 23 juni 1858, sida 2

SET 2 YALL IAU FTIR bt rä ÄR RE men emot de sex till katolicismen öfvergångna qvinnorna, skall, på samma gång det hos alla sanna protestanter framkallar en känsla af bedröfvelse och blygsel på protestantismens vägnar, af ultramontanismen och det katolska klereciet behändigt begagnas, för att söka kasta en skugga på hela det protestantiska väsendet i allmänhet, såsom stode detta i förbund med intolerans och andligt förtryck och endast genom dessa bundsförvandter kunde hålla sig uppe. Att ett folk får inför den civiliserade verldens opinion stå till svars för en barbarisk lagstiftning, så länge det tolererar densamma, deremot ha vi ingenting att invända; de utländska, äfven protestantiska blad, som så bittert klandra svenska folket för den nu fällda domen, kunna naturligtvis icke så noga ha reda på, att den allmänna meningen i vårt land så enhälligt och bestämdt utdömt landsförvisningsstraffet, att knappt någon enda röst (om man nndantager några halfkatolska prelaters) vågade på riksdagen höja sig till dess försvar, och att det endast var genom ett hemligt spel — utgåeride just från det håll, der man i utlandet så gerna tror att en liberalism råder, hvilken skulle vilja släpa den tröga och konservativa nationen framåt på reformernas bana — som det blef omöjligt att genomdrifva något förslag i detta hänseende och den gamla lagstiftningen kom att qvarstå i all sin intolerans, på sätt och vis ytterligare stadfästad. Men om katolicismen, till följd af en dylik fläck på ett protestantiskt lands lagstiftning, börjar förhäfva sig öfver protestantismen i allmänhet; så är det en stor förmätenhet och ett oerhördt skrymteri. Den religiösa friheten utgör just protestantismens innersta lifsprincip, och det är icke till följd af, utan oaktadt sin karakter af ett protestantiskt samfund som den svenska statskyrkan uppträder, beväpnad med den verldsliga maktens svärd, för att förfölja och bestraffa motståndare. Det är ett fult papistiskt drag. jemte många andra sådana, hvilka ännu finnas qvar inom vår kyrka och som hvar och en, hvilken vill henne väl, må önska att så snart som möjligt få utplånadt. Det är inom katolicismen som kättareförföljelserna uppstått och utvecklat sig till ett system, och om de numera upphört i de flesta katolska länder, så är det icke kyrkans, icke den katolska hierarkiens förtjenst, utan det är det den mot det hierarkiska väsendet fiendtliga tidsandan, som mäktigt gjort sig gällande, så att det borgerliga samhället genom sina lagar gjort ett slut på alla trosförföljelser och satt en gräns för den hierarkiska ifvern. Att den katolska prelaturen, der den ännu intager en inom samhället mer eller mindre dominerande: ställning och der den för ögonblicket förmår göra -sitt inflytande gällande på administration och lagstiftning, icke verkar i någon liberal och tolerant anda, är mer än tillräckligt bekant. Man har t. ex. nyligen sett omtalas från Frankrike de svårigheter, som på åtskilliga orter mött anläggningen af protestantiska skolor, och nusenast förljudes det om hinder, som man vill lägga i vägen för kolportering af protestantiska skrifter. I Florens och några städer uti Toscana hafva under loppet af förra året åter 10-—12 så kallade föraktare af den katolska religionen blifvit kastade i fängelse, Liken efter dem, som ännu uppå sin dödsbädd visa ifrån sig presterna, hvilka söka tränga sig in till dem, kastas som hundar i en grop utanför staden. Barn af föräldrar, som på någon längre tid icke låtit bikta sig, döper man icke; brudparen viger man icke, och då med dopet de medborgerliga rättigheterna äro förknippade och en protestantisk vigsel för infödingar icke erkännes, beröfvar man sålunda de evangeliskt sinnade deras medborgerliga rättigheter och gör ett lagligt äktenskap omöjligt för dem. Till och medi Ryssland har detta väckt uppseende; En rysk tidning anmärker: Detta presterskap är värre mot-sina andliga får, än den värste ryske godsegare mot sina bönder; hela menskligheten går framåt, blott denna enda kast icke Men fråga är, huruvida Rysslands eget presterskap härifrån gör något undantag? Må således gerna de tidningar i alla länder, hvilka föra framåtskridandets, humanitetens och frihetens talan, och särskilt alla blad af en gifven protestantisk färg uttala sin fördömelse öfver den intoleranta lagstiftningen i vårt land och öfver den landsförvisningsdom, som i enlighet dermed blifvit fäld!Vi höra icke till de svenska tidningar, som, då frågan om landsförvisningsstraftets afskaffande verkligen var å bane, icke ville göra något derför, men som nu ifrigt förklara, att de äro emot detsamma, för att derigenom ge så mycket mera effekt åt de utgjutelser mot den utländska pressen, genom hvilka de i sjelfva verket uppkalla en missförstådd nationalkänsla till skydd för den lag,som i utlandet utdömes och angripes. Men må å andra sidan Univers och alla öfriga ultramontanismens organer icke förhäfva sig! Vi känna mer än väl hvad de vilja, hvad de önska, hvad de föra i skölden. Det är icke af något slags undseende och aktning för ultramontanerna, det är af aktning för sig sjelf, som det svenska folket vill ha afskaffad en gammal, intolerant och obrukbar lag. Det är en städse återkommande företeelse, att vid hvarje nytt steg på framåtskridandets bana, i hvad riktning detän må vara, finnes alltid åtskilliga personer, som betänksamt skakar på hufvudet och med olycksbådande min förutspår, att nyheten endast skall leda 2 RER KN RTR. MYR datte i tina