Aftonbladet – 21 juni 1858, sida 2

var, och Louis Napoleon har medgifvit att, med kringgående af gällande traktater, sådana skola tillföras dem från Afrika. I sammanhang med ofvanstående meddela Md följande uppsats af vår korrespondent i aris : Paris den 15 Juni. Den fördubblade vaksamhet och ifver, som på oceanen utvecklats af de engelska kryssare, hvilka haft i uppdrag att söka förhindra negerhandeln; har återfört allmänna uppmärksamheten på detta beklagliga ämne, och man har på nytt fått höra det gamla påståendet, att England i sina bemödanden för denna handels-afskaffande icke afsåge annat än politiskaberäkningar, likasom ett sådant upphäfvande till sin idå icke kunde ha sin grund i menniskokärleken ensam, och likasom detta vore en rent engelsk och ny tanke. Men så är icke förhållandet, Gud vare. lof! Det är icke blott sedan några år tillbaka som den hvite mannens hjerta känt sig upprördt öfver sin broders den svarte mannens träldom. Det är icke blott för några år sedan som förnuftet och den menskliga känslan slungat öfver slafhandeln de förbannelser den förtjenar, och det är icke från England, det är från Skandinavien som det första allvarliga bemödandet utgått till denna nedriga handels afskaffande. Redan 1779 bildades af skandinaviska filantroper, med svensken Wadström i spetsen, en förening för att emancipera den svarta ragen, och tvenne danskar, doktor Isert och öfverstlöjtnant Roer, gjorde till och med på afrikanska kusten en anläggning för detta ändamål. Hvad: England angår, var det icke från en politsk källa som dess första yttringar till negrernas förmån utgingo. År 1784 väckte engelsmannen James Ramsay stort allarm i de engelska plantageegarnes läger genom utgifvandet af en skildring öfver den behandling slafvarne. undergingo i kolonierna. England upprördes häraf, och 1785 gjorde Cambridges universitet slafveriet och menniskohandeln till en prisfråga. Priset tilldömdes en på latin författad skrift af hr Clarkson; en skrift, som. utgifven i öfversättning, slog engelska publiken med häpnad. Wilberforce bragte kort derpå frågan inför parlamentet, och 1788 bildades vid sidan af föreningen emot negerhandeln ett annat sällskap, syftande till samina mål, men beslutande att såsom hufvudsakligt förberedande .medel verka. för undersökningar af dåt inre Afrika, och isynnerhet för kunskapen om de länder, som vattnas af Nigerfloden; De förhållanden vi omförmält finnas utförligare behandlade uti inledvingen till ett nyligen utgifvet arbete rörande forskningarne vid Nigerfloden och i Centralafrika, och hvil ket: arbete uti-den ansedda tidskriften. Biblioteque de Geneve beteckhas såsom den kraftigaste framställning emot slafhandeln, som någonsin blifvit offentliggjord. Denna bok är egnad att afgöra den nu mycket omtvistade frågan, huruvida de föregifna fria öfverenskommelser, som träffats: på afrikanska kusten för de europeiska koloniernas och Förenta Staternas räkning, äro något annat än en förklädd och hycklande form af slafhandel. Några utdrag af arbetet skola finnas tillräckligt upplysande i detta hänseende: Slafhandeln, — säger författaren — har icke allenast icke blifvit afskaffad; utan de arme slafvarnes lidanden har endast förvärrats i jembredd med den hemlighetsfullhet och de försigtighetsmått, hvarmed dessa menniskosmugglare äro nödsakade att numera omgifva sina operationer. Allt måste ske i största hemlighet: varans upphandling, dess ombordföring, dess stufning, och sedan den 12 till. 1500 -lieus långa öfverfarten! För att undvika kryssarnes uppmärksamhet och undgå deras förföljelser får det i denna olagliga handel använda fartyg endast högst obetydligt höja sig öfver vattenytan, på samma gång som det måste ega ytterst smäckra former och bära en stor segelmassa. Man jemför det; och tyvärr alltför träffande, än med en flytande likkista, än meden.silltunna. 1 sjelfva verket. instufvas -också de olycklige fångarne snarare såsom -varubalar, än såsom lefvande varelser. Hvad. frågar slafhandlaren efter att hälften, att kanske två tredjedelar af laddningen dör af brist på luft, rörelse; vatten: och föda, eller. af pestångorna i skeppsrummet? Vinsten på de öfverlefvande betäckermer än tillräckligt förluster, minskning, läckage och haveri. Ebenholzhandlarne, såsom dessa herrar kalla sig, utgå, vid uppgörandet af sina beräkningar, från det antagandet, att om af tre expeditioner blott en enda lyckas, skola de i alla fall ha en ganska vacker behållning på affärens Det är ett gammalt axiom i tullagstiftningsfrågor, att man icke kan hoppas tillintetgöra en smuggeltrafik, på hvilken.vinsten öfverstiger 30 procent. Men vinsten på den af .menniskor bedrifna handeln med menniskör stannar icke inom så anspråkslösa gränser.n Författaren citerar här, såsom ett exempel bland tusende, som han säger sig ha kunnathemta utur de för engelska parlamentet framlagda handlingarne, det vinstoch förlustkonto, som blifvit -uppgjordt ombord å en amerikansk klipper, hvilken för få år sedan lyckades atti närheten af Havanna landsätta :850. slafvar, utaf 1200, somden hade tagit ombord vid afrikanska kusten. Nettobehållningen utgjorde: