Aftonbladet – 21 juni 1858, sida 2

Jag har utgjutit flera tårar öfver denna lilla bok än: som kunde räcka till: att än en gång dränka dess olyckliga hjeltinna.. En annan bok, m:rs Radeliffes Italienare, gjorde ett ganska. djupt intryck på mig. Der var isynnerhet en viss: bravo vid namn Spalatro, en hemlighetsfull boning vid sjöstranden, och i en af kamrarne på nedra bottnen en viss säck, som rörde sig af sig sjelf, hvilka uppfylde mig med:den angenämaste förskräckelse. Huru ofta har jag icke, rusande upp ur sömnen midt i natten, inbillat mig att jag såg den förfärliga säcken bredvid min säng hvarpå månen sken! , Men min Hhelsa började snart lida af detta stillasittande lefnadssätt; min aptit försvagades, och mina ben ville. knappt bära mig. Min mor: märkte detta och påskyndade -stunden för vår årliga utflyttning till landtstället, som jag redan omnämt, der jag, några få månader förut, hade rönt så mycken ledsnad. Jag blef förbjuden att taga mina böcker med mig. Två månader tillbragta i fria luften bland kullarne och i beständig rörelse, gjorde mig mycket godt; och när, emot slutet af -Oktober, familjen återvände till staden, var jag fullkomligt återstäld. Vid den tiden gick jag för första gången på spektaklet. Orkestern, baletten, kostymerna, sceneriet; :sången,det omvexlande men harmonierande hela, som-utgör en opera, hade. på. mig en ovanlig verkan, som inga ord kunna beskrifva. Det var såsom om en ny varelse uppstått inom mig,.— en varelse, som egde en dittills okänd: kraft -och var i stånd till de största ting. Hvad skulle jag icke ha velat gifva för ett tillfälle att försöka denna nya kraft och utmärka mig på något sätt! Man kan göra sig ett litet begrepp om min berusning, då jag säger att jag gick hem med ett anfall af feber, som i tre dagar höll mig vid Sängen. En afton, kort tid efter vår återkomst, kallade min far mig in i sitt arbetsrum. Min far hade ett mycket bredt hufvud och brukade puder och stångpiska. Jag vet icke