vändning gick jag till Alfredos bord; hans böcker och papper voro der. Denna omständighet gjorde mig någorlunda trygg; men med hvarje minut, som förflöt, ökades min oro. Jag visste verkligen icke hvad jag skulle tänka och. göra, när en:af mina kamrater, hvilken hade varit ute i klädrummet för att profva en ny rock, kom in och visade mig på afstånd, osedd af Prefetto, ett hopviket papper, hvaruppå han skref några ord: Detta papper gick ur hand i hand och framkom snårt till mig, Det hade ingen adress. Utanpå voro skrifna orden: Leminadt åt mig af Al fredo, som jag träffade i klädrummet. Jag öppnade skyndsamt biljetten; den innehöll följande, skrifvet med blyertspennå: Jag är relegerad. Jag kunde ej apnorlunda än bekänna, att det var jag söm slog sönder lampan. Jag hoppas, att ingen vill betvifla . min sannfärdighet.. Oroa dig icke öfver mig: Jag kan lätt lugna min far. Alltid din Alfredo. För att förstå denna biljett, är en liten förklaring nödvändig.Läsaren erinrar sig utan tvifyel händelsen,.som. under den oroliga naätten afbröt pater Rettores tal och gaf segern ät rebellionen — jag menar lampans sönderlående. Nåväl! i all ödmjukhet bekänner jag det — jag var upphofsmannen till dådet. Instrumentet, jag begagnade, var en sko, det första jag fick tag uti: Som min och Alfredos sängar stodo bredvid hvarandra, var skon, 8 begagnade såsom. kastvapen, olyckligtvis ans. Någon, troligtvis Prefetto, hade tagit upp densamma, såsom ett bevis vid undersökningen, Så snart skon uppvisades för Alfredo, kallad till. pater Rettore, förstod han genast att. enda utvägen att rädda mig var att ga uppå sig gerningen, och den:hederlige gosön ade icke tvekat att uppoffra sig för