Aftonbladet – 15 juni 1858, sida 2

ser IR RI er ERRIN RER de än mindre fatta sådant, då det gäller statens grundlag, och i ett land, der det, som jag tror, fordras fyra stånds sammanstämmande beslut. under tvenne på hvarandra följande riksdagar för att kunna tillvägabringa ändringar i denna grundlag. Några bland våra tidningar ha trott sig böra bevisa, att allt detta är ganska regellöst, samt att domslut, huru talrika de än må vara, aldrig kunna ega vitsord framför lagens tydliga och bestämda text; men dessa tidningar ha här gjort sig en öfverflödig möda. I Frankrike, der domaremakten är fullkomligt skild från den lagstiftande makten, och naturligtvis med ännu mera skäl från den konstituerande, finns ingen student, hvilken icke anser såsom ett axiom, att domstolarne böra döma efter la gen, så dålig denna än må vara. I vidrigt fall: skulle de göra sig skyldige till maktmissbruk (abus de pouvoir), och om än parterna förhölle sig stillar skulle det offentliga åklaZareembetet uteslutande i lagens intresse på yrka domens upphäfvande. Men oafsedt denna Konstitutionnella och juridiska synpunkt; frågar man sig huruvida ifrågävarande dom och de tillförene i sama riktning fälda verklige i ert land beteckna hvad man kallar religiös intolerans; med andra ord, huruvida er exclusivism verkligen är riktad emot katolicismen, eller icke snarare emot dess personal, hvars sträfvanden oroa er. Flera tro, att det senare är förhållandet, och att det snarare är den politiska andan än den religiösa, som i Sverge angriper konstitutionen. ärmed må nu vara huru som helst, så har med undäntag af denna tilldragelse, som intresserat oss till följd af sin natur och det land, der den timat, de utrikes händelsernas gång fännit och finner oss ännu temligen likgiltiga. Endast det af engelska underhuset fattade heslutet rörande egendomsvilkorets afskaffande i valsystemet har hos oss väckt en viss förvåning. Vissa bland våra publicister, hvilka måhända göra sig för mycket brådtom, tro sig i detta votum, jemte upphäfvandet af 1852 års valsystem; ana en serie af reformer, slutande med den allmänna rösträtten. Utan att vilja gå så långt, är det omöjligt att uti ifrågavarande åtgärd icke se en hos engelsmannens föreställningssätt märklig tillgänglighet för den nya tidens ideer. Det är en i sanning högst märklig företeelse att se Englands aristokratiska statsförfattning öppna sig för den nya tidens anda; men som denna anda icke så lätt låter komprimera sig, är det osäkert, huruvida engelska författningen kan inrymma densamma utan att sjelf falla i stycken. Detta underhusets beslut är jemte den svenska hofrättens dom nästan allt hvad som inom den utrikes verlden utgjort föremålen för samtalen här i Paris under de sista dagarne. De inre förhållandena ha, af flera begripliga skäl, -tagit vår uppmärksamhet i vida högre grad 1 anspråk än de yttre. Affärsstagnationen fortfar ännu, och stämningen på börsen är alltjemt i högsta grad tryckt. DyrHeten på lifsförnödenheter vill icke heller upphöra. Dessa äro de hufvudsakliga anledningarne till nedslagenhet och bedröfvelse: Men under denna allmänna dvala märkas likväl åtskilliga hetsiga känslor, som söka sig luft. -Underlöjtnanternas gemensamma utmaning till en af Figaros redaktörer och arten af den -andfa duell denne hade att utkämpa, l och som för honom fick ett så sorgligt slut, ha i högsta grad upprört sinnena, och man har haft tillfälle öfvertyga sig, huru hastigt den borgerliga stoltheten flammar upp vid blotta föreställningen om militäriskt öfverI sitteri. . Förslaget om afyttring och förvandling till statspapper af den jordegendom till värde af omkring 500 millioner francs, som innehafves af hospitalerha, och detta utan någon Å reglerande mellänkomst, utan endast på grund . Jaf ett inrikesministerns cirkulär, har väckt mera fl ogillande än bifall... Om än några demokratiska ;bladi början gladt sig åt åtgärden; ha de likväl sederiiefa iakttagit tystnad, och man har derefter endast hört de konservativa tidningarne, som klandrat hvad de, måhända något orättvist, kalla ett statens tillgrepp af den fattiges egendom. Jag haåt här antydt hvad som är det allmänna intrycket. Detta öfverensstämmer tl dock icke alldeles med min egen åsigt. Den ; af ministern föreslagna åtgärden skulle; i min tanka, ieke kunnat ifrågasättas om de fattiga icke vore fattiga, d. v. s. om det, som man I I bär kallar deras egendom, vore tillräckligt för ) I deras uppehälle; men just derföre att de fatttiga äro fattiga, befinna de sig icke i den ; ställning, om hvilken jag talar. Staten är nödsakad att understödja. dem, .och hon synes mig på: grund deraf berättigad att göra sig underrättad om huru deras tillgångar förvaltas och huruvida icke ett annat förvaltningssätt skulle kunna i någon mån minska det understöd hon nödgas lemna fattigvården. Klart är emellertid, att afyttringen och förvandlingen till statspapper af barmhertighetsinrättningarnes alla fastigheter utgör en öfverdrift. Skulle det vara försigtigt; ens för en enskild, att placera hela sin förmögenhet i statspapper? Ni har troligen redan erfarit, att min fruktansvärde och originelle granne, hr Proudhon, blifvit dömd till tre års fängelse och fyratusen francs böter för sitt senaste arbete. Att döma af hans uppsyn då jag möter honom under våra promenader, motser han med stoiskt lugn denna långvariga arrestering. Emellertid har han vädjat mot domen. Den invokation . till. Satan, som afslutar hans andra volym: Kom, Satan, du af prester och konungar förtalade, att jag må få omfamna dig och e I trycka dig till mitt hjerta o. s. v., har blifvit uppläst inför rätten. Det är förmodligen första gången hvalfven i Palais de justice genljudat af ett filosofiskt anropande af afgrundsandarnes furste. Och likväl göra, när allt. kommer omkring, dessa. öfver skriftställare afkunnade domar städse ett pinsamt intryck. Man skulle vilja; att: menniskotanken icke behöfde stå till rätta inför någön annan än förnuftet, inför förnuftet, rätt och slätt. utan domarekåpa AA j— et FR OM AA RARE SSE SARS TI TE a ER FR An