det af fruktan för böter. Till följd af ensådan oför måga å ena sidan och tvekan å den andra; har emel lertid den i sjönöd stadde seglaren kunnat total förolyckas. Sålunda har man under nuvarande för hållande att befara vårdslöshet, samt de bedröflig: följderna af bristande tillgångar för nödig utrust ning. Hvad som i vår tanke är det största hindre för verkligt nit och uppmuntran är dock en för lots ningen bestämd taxa. Deruti ligger icke blott e! skråmässighet, utan en verklig orättvisa. Det tycke ligga i sakens natur att. ett i nöd varande fartyg som-genom lotsens skicklighet räddas, måste. bära e1 drygare afgift än ett, som möjligen kan reda sig utan lots. .-Om derföre lotspenningarne vore fria och endast beroende af omständigheternas vigt och kraf så att lotsen sjelf egde tillfälle att bestämma betal ningen för sin möda och sina tjenster, så skulle mar snart få. se en annan ande vakna hos denna klass a kronans betjente. På detta sätt är det bestäldt t.ex i England, och man känner, att de engelska lotsarnc äro utmärkta både för skicklighet, mod, lugn ifarar och för det förtroende till sin förmåga, som endas känslan af oberoende kan förstå att ingifva. Såson ett medel mot prejeri, och om fartygsbefälhafva reh anser lotsens fordringar alltför höga och obil liga, eger man att vända sig till en kompromiss (ar bitration), skiljedomare, hvilkas utslag parterna må ste underkasta sig, och det är ytterst sällan som skä till klagan å någondera sidan förefinnas. Skulle icke samma arrangement kunna införas äfven i Sverge Som det nu är, eller med bestämd taxa, tyckes lik nöjdhet träda i nitets ställe, och vi-betvifla högli gen, att Sverge någonsin på detta sätt får lotsar som kunna mäta sig med flera andra länders. — Följande uppgifter om ladugårdsskötseln i närmaste grannskapet af polcirkeln, insända till Luleåtidningen Hvad har händt?, torde ej sakna intresse för hrr landtbrukare: Den vid Torneå och Muonio elfvar bosatte finska befolkningen har allt från urminnes tider: egnat en synnerlig uppmärksamhet och flit åt boskapsskötseln. Öfverallt finner man der, hos såväl den rikare som den fattigare, ganska väl födda och mjölkgifvande kor bredvid det bristfälligaste jordbruk och mest åsidosatta ängskultur. Skulle jordbruket dersammastädes upphjelpas,. hvarigenom ängarne och sommarbetet blefve förbättrade, så skulle också smörtillverkningen årligen betydligen förökas och förbättras. Vi-skola här nedanföre anföra ett talande exempel derpå, huru långt man äfven i ett kallt klimat, hvareniot främlingen i allmänhet hyser vidskepliga fördomar, kan komma på en ganska kort tid i boskapsskötseln. För flera år tillbaka införskref en finsk patriot, hr rådman Taucher i Torneå stad, några kor från Holstein af den bästa mjölkracen. Af dessa har han sedermera uppdragit en ny croiserad stam, som utmärker sig framförallt genom sin storlek, mjölkrikedom och härdighet. Följande anteckningar om dessa senare afkomlingarne torde intressera den upplyste landthushållaren. Äpyli, född i-Torneå stad den 20 April år 1849, bar 1:sta gången den 14 Febr. 1852. Bar 6:te gången den 221 57, och mjölkade till den 2611 57, på 304 dagar, 1502 kannor, och var inne under vintermånaderna 142 dygn, och mjölkade då 1001 kannor. Högsta: mjölken var 7?, kannor om dagen. Bar7:de gången d. 2412 57, sedan hon stått i sin .28 dygn. Mjölkat till 30 4 58 på 127 dagar 1059!, kannor; högsta mjölken har varit 105, kannor om dagen. Wiikuna, född i samma stad den 77 51, bar l1:sta gången den 22:10 53. Bar 4:de gången den 171 57 och mjölkade: till den 31,12 på 365 dagar 12967,, kannor, och var inne under vintern 165 dagar och mjölkade 800!, kannor. Högsta mjölken har varit 6 kannor om dagen; bar 5:te gången den 164 58, sedan hon stått 63 dagar i sin; mjölken mättes upp den 304 58 och var 77,, kannor. Mansikka, född äfven i Torneå stad, bar l:sta gången den 234 57 och mjölkade ifrån den 23,4 57, till den 31:12 57 på 252 dagar 607!3,, kannor och var inne i fähuset 51 dagar, och mjölkade 184 kannor; högsta mjölken var 47,, kannor. Bar andra gången den 234 58. Har stått i sin 33 dagar. Mjölken uppmättes den 30,4 58 och var 5!, kannor, och ökas ofelbart ännu ieke obetydligt. Under den tiden ofvannämde kor blifvit stillade inne i kostallet, hafva de erhållit hufvudsakligast hö och halm uppblötta i vatten; öfver ett dygn, samt 14 dagar före bärningen, 1 mjöl på kon. Allt hö blef vid bergningen insaltadt. Uppkokning af foder har i detta holländeri icke egt rum, till stor förnfån för mjölkafkastningens förökning. Deremot hafva korna haft ett knappt och allt för uselt sommarbete, hvarigenom mjölken om sommaren förminskats betydligt.