il ligiöst samhälle, der palatset var ett tempel, I regenten öfversteprest och folket en tillbedljande skara derutanför. Osirtasen I reste läfven obelisken framför solens tempel i He Iliopolis. Amenemhe III bygde labyrinten i II Fayum, såsom den egyptiska ständerförsamllingens lokal. Under hans regering var det måhända (omkr. 1900 f. Kr.) den hebreiska nationens fader, Abraham, ledde sina hjordar att dricka Nilens vatten. Å Härefter följde inbrottet af nomadfolk ifrån (öster, hvilka, under namn af Hyksos eller Therdekonungar, under flera efterföljande regentätter höllo Egypten under en sträng och förtryckande spira. Amosis, bördig från TheIbe och den förste konungen af Manethos adertonde dynasti, förvärfvade sig äran af att hafva utdrifvit dessa barbariska i tare från Egyptens jord, omkr. 1600 f. Kr. Under denne eller någon af de närmaste regenterna torde Joseph hafva kommit till Egypten Från Amosis dagar kunna vi räkna öfra Egyptens uppstigande till dess högsta politiska makt och glans. Palatserna, templen och grafvarne i Thebe blefvo nu förökade i storlek och skönhet med hvarje efterföljande regent. För en tid synes dock Memphis hafva haft sin egen styrelse och dynasti Amunoph och trenne efter hvarandra kommande konungar, med namnet Thothmes, samt i synnerhet den sköna drottning Nitokris — den sista af regentslägten i Memphis, och genom hvars giftermål med Thothmes III öfra och nedra Egypten blefvo förenade — foro att göra betydliga tillägg till templet i Karnak. Nitokris bygde äfven det tempel eller palats, som nu kallas Där el Bachre, vid foten af Libyska hällarne, det mest mot vester belägna templet i Th vid slutet af Assasif. I Thothmes III:s graf framställa skulpturerna en procession af 17 nationer, innefattande abyssinier, wethiopier, araber och asiater, hvilka bringa sina dyrbara skänker inför konungen. Den thebanska monarkien omfattade nu äfven thiopien. Under Thothmes TI blefvo israeliterna svårt förtryckta. Efter honom kommo Amunoph II och Thotmes IV samt Amunoph III. Denne sistnämde grundlade Luksors tempel. Det är hans staty som blifvit kallad ?den ljudande Memnonsstoden?, och som först helsar seglaren, då han nalkas Thebe, likt ett vördnadsvärdt landmärke i historien. På Amunoph III följde Horus, och efter honom kom Ramesses I till regeringen. Med denne börjar den lysande nittonde thebanska dynastien. Ramesses son Sethos II (äfven kallad Osiris) upprättade den majestätiska, stora pelarsalen i Karnak, hvars väggar äro beäckta med de mest spirituella skulpturer i Egypten, framställande konungens asiatiska eröfringar. Han stormar deras städer ibland bergen och leder fångarne i triumf tillbaka till det åt Amun-Ra helgade templet. — Nilen igenkännes i denna skulptur genom krokodilerna, som simma uti floden, och bryggan öfver densamma är sannolikt den första man möter i historien.n Ramesses II Miamun efterträdde honom omkring 1390 f. Kr. Under hans långa 66 års regering steg Öfra Egypten till sin högsta blomstring såväl i krigets som i fredens idrotter. Han slutade palatset Memnonium eller Miamunei i Abydos, uppkalladt efter hans eget namn Miamun, eller Amunmai. Han fulländade äfven Osiristemplet i samma stad, och på en af dess väggar inristade han en förteckning öfver sina företrädare — den ryktbara taflan från Abydos?, nu i British museum — elt monument, som har ledsagat oss säkert i denna historia under sjutton regeringar. Han utvidgade Osirstasens gamla tempel i Karnak, slutade Amunophs tempel i Luksor och sin faders vid Gurna. Sålunda hade Thebe redan fyra stora befästade tempel eller palatser, de tre nyssnämde samt drottning Nitokris Där el Bachri. Till dessa lade Ramesses I ett nytt palats, hvilket, likt det i Abydos, af grekerna kallades. Memnonium. På den första gården fanns en kolossal staty af honom sjelf, större än någon annan i Egypten, och på den andra gården voro tvenne smärre statyer. De vidlyftiga salarne med sina kolonner, som en gång uppburo taken, äro fortfarande föremål för den resandes undran och odo i all sin glans, när Hecoteus reste i fre Egypten. Han prisar inskriptionen öfver dörren till biblioteket i detta palats, der böckerna benämdes själens läkemedel.v På detta tempels väggar äro Ramesses II:s, grekernas Sesostris, krigståg i Asien, ända bort till Svarta Hafvets stränder, beskrifna. Under dessa tåg lemnade han monumenter efter sig i Syrien. I Nubien urhålkades tempelgrottorna vid Abu Simbal. Under hans efterträdares, Menephthas, regering förlägger Lepsius israeliternas uttåg ur Egypten. Bland de många konungar med namnet Ramesses, af den nittonde dynastien utmärkte sig Ramesses III såsom en stor krigare. Han bygde templet i Medinät Hobu. Med honom försvann Thebes lycka och ära. Det sjönk småningom under de följande regenterna, hvilka förlorade väldet öfver nedra Egypten och till och med blefvo lydpliktige under konungarne af Tanis och Bubastis i det aflägsna Deltat. Thebes makt lyktas i dunkel, och historien förmår icke bestämma tiden, då det upphörde att vara Egyptens hufvudstad; men vi måste antaga att dess fall och denna brist på underrättelser voro förorsakade och atföljda af borgerligt krig.. Under de filydda seklerna af thevansk storhet var landet föga kändt hvarken för judar eller greker, de tvenno folk, i hvilkas skrifter i naturligen kunde hoppas att finna underelser. Uti de hebreiska skrifterna är Öfre Egypten knapt omnämdt, under det att detta land bland grekerna omtalades med den okunniges undran. I Homeri Iiad kallas Thebe den rikaste stad i verlden, hafvande hundra portar; genom hvarje af dessa uttågade tvåhundra krigare i sina stridsvagnar till kamp och seger. För Homerus var det helt och hållet ett sagans land, dit intet vetande nådde. Det benämdes åtskilliga grekiska gudars födelseort, och det var hos Thebes invånare som Jupiter och hans familj tillbragte de tolf helgdagar, hvarunder de framför Troja kämpande grekerna menade att deras er icke blefvo hörda. Hesiodus, då han talar om Memnon, konung af Atiopien — med hvilken han antingen menat Åmunoph III eller Ramesses II Miamnu — kallar honom en son af gudinnan Aurora. Allt uti Egypten sågs af gr förändrade han ställning och bjotade att aalr en 2 1 Ta lea;