Aftonbladet – 14 juni 1858, sida 2

LT hall AA nd men vill hellre att denna, proprio motu, verkställes af konsistoriet, än att han sjelf skulle unhålla om entledigande från det prosterli embetet Det är att förmoda, att hans afsättning förr eller senare kommer att ega rum. äfven med aktning för hr Sparrmans religiösa öfvertygelse, lärer det väl inom alla statskyrkor vara en klar sak, att en prest, som lärer och i allmänhet verkar i strid med den embetsed, han aflagt, de facto Förverkat sitt statskyrkliga embete. Studenterna hafva, som sagdt är, rest sin g, och de akademiska lärarne följa exemplet, Åtskilliga stanna naturligtvis qvar, men tt många, säkert de flesta, begifva sig sina färde, åtminstone på några veckor. En och annan anträder utländsk resa, för vetenskapligt ändamål. eller för helsans återställande. I den senare afsigten begifva sig några också till inhemska helsobrunnaär och badörtet, andra föredrag att, för enahanda ändarnål, taga sig ett luftbad på ångbåtsdäcken eller med landsvägarnes damm uppblanda sin pidvis scholasticus: Med ett ord; älld dessö stillasittande petsöner, selm möjligen kunna det, söka sig någon utflygt och rörelse. Vi hafva haft den glädjen att hela våren och under, den, hu förHutha foten af sommaren, åtnjuta ett rätt godt helsotiilstånd. För r sedan spred sig det ryktet att kolerafall inträffat, Att detta väckwe 17 skrämsel på en ort, som förra året så sta förhärjades af farsoten, har ni lätt att föreställa er, men, till god lycka, befanns snart detta rykte vara ogrundadt, och åtminstone har en af våra utmärktaste läkare ingifvit oss den förhoppningen, alt vi, om ej oberikneliga händelser och särdeles ogynsamma förhållandeh inträffa, detta år komina att blifva från farsoten Förskoiiade: Denna korta skrifvelse afslutar jag med att säga, alt Upsala-böerhä hoppas att, medan mellanterminens tystnäd Lär råder och staden åtnjuter den vackraste årstidens vanliga sundhetstillstånd och de anspråkslösa naturbehag, som oss förunnats, ännu bibehålla sig i sin fägring, flitiga besök af vänliga Stockholmsboer måtte skingra vår saknad. och att, vid de perioder, då på inbjudning af ångbåtsbolaget större sällskaper gemenligen besöka vår ort, äfven detta år våra anspråkslösa parker måtte befolkas, på några timmar åtminstone, af lustresande från hufvudstaden, Af skyldig tacksamhet skola då vi så mycket oftare besöka eder ojemförligt vackra Djurgård och sköna trakter; Snart mera. —m—