Aftonbladet – 11 juni 1858, sida 2

der öfverlemnade statsförfattning, icke antaga någon fientlig ton eller hållning emot honom, eller afskära IV hans regering försvar emot anfall af andra danskalr tidningar, emedan vi tro, att detta såväl i Svergela och Norge som här i landet måste hämma och skada den skandinaviska saken, som efter vår innerliga och orubbliga öfvertygelse är en lifssak för hela Norden, men framför något af de båda andra länderna för Danmark. Vi medgifva med stor beredvillighet sanningen deraf, att det icke länder till något synnerligt gagn, om det ena skandinaviska landets I, press verksamt tager parti i det andras inre politiska frågor och stridigheter; liksom , vi äfven till fullo inse och erkänna, att den; skandinaviska sakens fiender mycket väl ilj sitt intresse kunna begagna de vapen, medl, hvilka oppositionspressen i hvartdera af del; tre rikena bekämpar ett visst regeringssy-, stem eller ett visst frihetsfiendtligt parti. Vi ha också redan sett flera prof på, huru anl, -hängarne i Danmark af en antinationel poli-, tik och de, som ifra för ett upprätthållande af, det närvarande interimstillståndet till hvad ; pris som helst, med begärlighet kastat sig öf-Å ver allt hvad .som på senare tiden törsportsl, från Sverge, häntydande på att den nya re-l, gimen härstädes vore mindre gynsamt stämd. mot folkfriheten och framåtskridandet. Vihal, sett danska skritlenter, som eljest just ickel. visat någon synnerlig ifver för frihetens sak,l, i särdeles bjerta färger framhålla betydelsen ; af några på senare tiden hos oss skedda ut-1; nämningar, påpeka vådor för Danmark aflj den svenska junkerligheten, samt till och med, göra antydningar om möjliga eröfringsplaner från svensk sida. Ja vi finna till och med af de journaler, som dagens post bragt oss från Köpenhamn, att den bekante hr Goldschmidt! funnit för godt att frammana skrämbilden af ett skandinaviskt parti här i Sverge, hvilket skulle ha för afsigt att taga danska öarnel, och lemna halfön åt tyskarne. Han åberopar : i detta hänseende sin politiske stallbroder och : själsfrände Crusenstolpe, hvars Ställningar! och förhållanden han anserrepresentera I adelns och prelaturens åsigter. Vi anmärka ; endast i parentes, att hr Crusenstolpe må vara l, huru inbitet aristokratisk och högkyrkligt into-1s lerant som helst, så skola svårligen våra jun-! krar och prelater erkänna honom för sin pu-J blicistiske representant, och hvad särskilt den der handgripliga skandinavismen angår, så äro . vi temligen öfvertygade, att det parti, som, J omfattar densamma, består af en enda ledamot, nemligen den gamle bekante sjelf. På samma sätt förstodo å andra sidan våra antiskandinaver att under det orientaliska kriget begagna sig af det Örsted-Blubmeska kabinettets ryska sympatier, för att skildra den danska nativien SaSOM ryssvänlig. Men om det nu sålunda medgifves, att det nordiska enhetssträfvandet bör så vidt möjligt icke bemängas med de inre politiska stridigheterna, utan hållas ofvanom och oberoende af dessa, så blir det en annan fråga, om saken I: gagnas något dermed, att man ignorerar de ! förbållanden i brödrarikena, som. för en för! bindelse i anda och sanning kunna vara men: liga, och om man vinner mera genom attunderhålla en eller annan illusion, än genom att taga de faktiska förhållandena skarpt i ögonsigte. För vår del tro vi det vara nödvändigt att man i denna sak börjar lemna de poetiska talesätten och de omfångsrika, sväfvande och obestämda förhoppningarne något å sido och gör för sig klart, ved man vill, hvad man kan och huru sakerna verkligen stå. För att en förbindelse mellan de mnordiska rikena skall bli välsignelsebringande och beståndande, måste den — det medgifver Fedrelandet — vara ett samstämmande resultat af folkets vilja och tillvägabragt genom dess fulla och fria samtycke. Huru gerna skulle vi icke önska, att vi kunde säga, att den sven. ska hationalandan i detta hänseende är fullt utvecklad och bestämd, att våra förhållanden för ögonblicket äro sådana, att Sverge ögonblickligen, så som det går och står, är redo att inträda uti en skandinavisk union, och att man icke behöfvef befara, att den nordiska frihetens och nationalitetens vänner kunde få skäl att ångra detta såsom ett förhastande. Vi öfverlemna oss icke åt några illusioner i detta hänseende; det skandinaviska medvetandet har gjort jättesteg framåt inom alla samhällsklasser; men frågar man oss, om det fullständigt ingått i folkmedvetandet, och om sympatierna vuxit till en klar och energisk folkvilja, så måste vi svara, att så icke är förhållandet, och det väsentligen derföre, attnationalandan hos oss ligger i en bedröflig domning, förorsakad af det politiska oefterrättlighetstillstånd, hvilket likt en mara trycker på nationen, hindrar dess fria andedrägt och hämmar dess lifsfunktioner, samt af de fruktlösa ansträngningarne att befria oss derifrån, de gäckade förhoppningar, -åt hvilka man hängifvit sig, Från vår synpunkt visar det sig såsom ett ganska väsentligt misstag, att anse frågan om Sverges politiska pånyttfödelse och frigörande ur denolidligaste skenkonstitutionalisms tvångströja icke stå i något närmare eller mera direkt: förhållande till den skandinaviska iden, än hvarjehanda partiella reformfrågor i Norge. Förutsatt, att en dynastisk union (vi tala nu icke om en allians eller ett statsförbund) mellan de tre rikena skulle kunna åvägabringas, med de nuvarande inre politiska förhållandena oförändrade, kunde man väl vara fullkomligt öfvertygad derom, att den verkligen skulle närma de trenne folken till hvarandra i vänskap och enighet och att den skulle befrämja folkfrihetens sak i Norden? En dynastisk förbindelse mellan olika stater har icke sällan blifvit begagnad af dynasterna för att i deras maktfullkomlighets intresse tilllämpa den gamla regeln: divide et impera! Erinrom oss, huru Sverge och Norge varit med hvarandra förenade snart ett halft århundrade, utan att dock de båda nationerna i verkligheten kommit hvarandra närmare än eller knappt ens så nära som Sverge och Danmark hå nåora få år DenAm. den: fia vänskanliga AL —RR i AR RER