långtifrån att kasta någon skugga på hans karakter, tvärtom höjer den. Det skulle visserligen vara beklagligt, om nödiga reformer derigenom blifva åtskilliga år uppskjutna, ehuru icke ens detta är gifvet, då vår tid kan uppvisa många exempel på att statsmän, som varit stillastående förr än de öfvertogo affärerna, genom förhållandenas makt kunna drifvas fram på reformernas bana och stundom gå längre än de, som förut varit liberala. Men vi finna det likväl mycket bättre att kronprinsen-regenten vet hvad han vill och besätter sitt råd med de män, till hvilka han verkligen vill sluta sig, än att han skulle behålla en uppsättning oklara, slappa moderados och sedan lemna konservativa sidoinflytelser tillgång till sitt öra. Om vi sålunda mycket väl förstå Aftonbladets misstämning och från dess synpunkt icke finna den ogrundad, så tro vi likväl, att det skulle vara mycket olämpligt, om vi redan nu ville bryta stafven öfver kronprinsens regering och icke tillbakahålla ett bestämdt omdöme tills dess handlingar förelåge. Och till och med om den skulle bli, hvad den tecknar sig till, strängt konservativ, så skulle vi likväl icke uppgifva hoppet att en längre erfarenhet och förändrade förhållanden skola kunna förmå den unge fursten att gå i en annan riktning, och vi skola, så länge han af alla parter erkännes för varmt nationel och ärligt konstitutionel, så: länge hans folks heligaste känslor finna full genklang i hans bröst och han troget tjenar den honom från hans fader och farfader öfverlemnade statsförfattning, icke antaga någon fientlig ton eller hållning emot honom, eller afskära hans regering försvar emot anfall af andra danska tidningar, emedan vi tro, att detta såväl i Sverge och Norge som här i landet måste hämma och skada den skandinaviska saken, som efter vår innerliga och orubbliga öfvertygelse är en lifssak för hela Norden, men framför något af de båda andra länderna för Danmark.