Aftonbladet – 1 juni 1858, sida 6

Men kejsaren fästade ingen uppmärksamhet vid de af ministern meddelade upplysningar, utan. började med att förklara sitt missnöje och talade emot 1yx i bygnader och anspråken att vilja uppföra moönumentala storverk. Så vände han sig till ministern och sade: Hr inrikesminister! Då: man vill bygga en stad, så måste man dertill utse en byggmästare -med gråa hår. Härunder betraktade han byggmästaren, hr Duvivier, som likväl var en man af öfver 40 år och af ett ganska stadgadt utseende. :Derpå tillade han, tillegnande nu sig just desamma grunder, som blifvit anförda, då han sjelf nödvändigt ville anlägga den nya staden — att städer icke uppstå på en regerings blotta ord; att deras anläggning icke bör vara ett verk af administrationen; att deras läge samt handelns och industriens fria riktning utgöra den enda verkande orsaken till deras utveckling. Kejsaren var lifvad; hans uttryck blefvo varma och genomträngande, hans själ befann sig i en viss jäsning. Han steg upp, och efter att ha tillsagt hertigen af Bassano att fatta pennan, antog han en högtidligare ton och började sålunda: Städer grundläggas icke på en dag. Sedan, och då orden började fattas honom; gick han fram och åter i rummet, såg ut genom fönstret och tillade: Sjelfva Paris är icke ännu fullfärdigt., Ögonskenligen hade han velat hålla ett litet tal öfver städers grundläggande, och i några träffande och uttrycksfulla oyd sammanfatta allmänna ider, stora politiska öfverblickar. Olyckligtvis hände det någon gång hans tal, vanligen så bestämdt, originelt och snillrikt, och som gaf glans äfven åt den förtroliga konversationen, att bli deklamatoriskt och fåfängt, så snart han gick från sin natur och viile ge sig en viss oratorisk värdighet. Det lyckades honom icke vid detta tillfälle att hitta på någon fortsättning af de fraser, hvarmed han börjat. Han gick nu tillbaka till det stora runda bordet, vid hvilket konseljen hade. sin plats och satte sig åter. ,Herr ingeniör!, sade han, Låt mig få se på edra planritningar., Och nu blef det ej vidare fråga om några ailmänna principer. Han undersökte, utan alltför sträng kritik, de för honom upprullade teckningarne; uttryckte ej längre någon bestämd vilja att strängt hålla sig inom de i dekretet af den 8 Augusti anordnade summor; rekommenderade sparsamhet, befalde ingeniören att inskränka utgifterna så mycket som möjligt, och så afslöts konseljens sammanträde,