Aftonbladet – 1 juni 1858, sida 6

förhållanden, och som talas af de klasser, som I framför andra måste antagas representera dessa förhållanden, skulle genom sitt plötsliga försvinnande och ersättande af ett annat, äfven om detta är det egentliga nationalspråket, utsätta sjelfva de nämde förhållandena för faror, som kanske först då, och då säkert för sent, skulle framstå i hela sitt omfång. De nämda förhållandenas existens skulle genom en sådan förändring utan tvifvel äfventyras och betydelsen af ett sådant äfventyrande är nog enhvar i stånd att uppfatta. Och vidare heter det: När vårt folk, understödt af en tilltagande upplysning och af en uppspirande fosterländsk litteratur, en gång börjat.utveckla en verklig sjelfverksamhet på samhällsförhållandenas och andra bildningsområdens fält, när det, oberoende af hvad dess grannari enlighet med hos dem rådande lokala och nationella egenheter bildat sitt inre och yttre lif till, frambringar kulturformer, som icke äro modellerade efter ett främmande mönster, utan lämpade efter eller fastmera omedelbart framgångna ur egna herrskande förhållanden, då är det tid att med hög röst ropa på en språkförändring, på ett erkännande af de rättigheter, som natonalspråket ovilkorligen eger. Eller, rättare sagdt, ett sådant rop blir då alldeles öfverfiödigt, emedan det inhemska språket samtidigt med den sociala utvecklingens framskridande kommer att inkräkta det ena området efter det andra, hvilka icke kunna annat än tillfalla detsamma,alldenstund folkets egen verksamhet skapar dem och således redan på förhand afböjer hvarje inblandning af ett främmande tungomål. Finlands äldsta stad. eger ej några framstående publicistiska organer, ehuru det besitter tvenne sådana på svenska språket. Den af de två medtäflarne, som har det största antalet prenumeranter, är Åbo Underrättelser. men den eger ej dessa till följd af något afgjördt företräde i värde, Denna tidning upprättades några år före Abo brand och redigerades 1830—1840 af f. d. statssekreteraren Lars Arnell. Från 1850 redigeras den af magister G. A. Schultz, som låter bladet lefva på insända artiklar, som intagas utan synnerlig urskilning, och de små nyheter från staden, dem red. sjelf meddelar, röja icke mycken takt. Om bladet har någon tendens, så kunde det sägas vara den, att insända artiklar emottagas med tacksamhet och införas med skyndsamhet. ; Den äldsta tidning i Finland är Åbo Tidningar, ty den leder sina anor ända ifrån 1771, då den utgafs under titel: Tidningar utgifna af ett sällskap i Åbo. Från och med 1857 har detta blad erhållit en redaktion, som temligen starkt lutar åt pietismen, hvilket synnerligen gäller dess förnämsta medarbetare signaturen A. M. Egaren af denna signatur, hr Agathon Meurman, besitter utan tvifvel en liflig penna, har goda insister i hvarjehanda saker och har äfven riktat tidningen med en hop tankedigra och värderika uppsatser, men som vidlådas af en stor ensidighet. Synnerligen uppenbarar sig detta i resonnemangerna om konst och teater. Bladet har till följd af sin angifna tendens stält sig på Helsingfors Tidningars sida i afseende på bedömandet af teatern, och såsom vanligt gått vida längre än mönstret. En afgjordt pietistisk organ är Borgå Tidning, egentligen stiftstidning för Borgå stift. Denna fördömer teatern helt och hållet och anser sig ej ens skyldig att emottaga annonser om några slags förlustelser på söneller helgdagar... Med värna har den trott sig böra uppträda till försvar för den genom tidningen Wiborgs, som den förmenar, rationalistiska uppsatser äfventyrade kristendomen i Finland, och i full konseqvens dermed har den ansett sig böra fördöma alla vår tids sträfvanden i industri, vetenskap och konst, emedan de skola lukta af hedendom. Vi komma mu till en af de icke minst märkvärdiga publicistiska organer i Finland, nemligen det af J. K. Snellman redigerade Litteraturbladet. Det länder den finska allmänheten till mycken heder att ett sådant blad i elfva år kunnat upprätthållas. Hvad bladets hållning vidkommer, så har det på senare tider gjort sig ryktbart genom den hätskhet, hvarmed det kastat sig öfver hvarje i Sverge framträdande yttrande om Finland. Hr Snellman tillhör den ursprungliga fernomanska riktningen, han har varit en härförare för densamma, men han ser lederna glesnade, och redan tillhör-nde en generation, som är stadd på bortgång, kan han ej rätt förstå den yngre generationens förhoppningar och sträfvanden, han kan ej såsom förr leda densamma, och denna har blifvit andligen myndig och går sin sjelfständiga väg fram. Hvad under då om han är bitter? Man kan ej gerna försona sig med den tanken, att tiden ilat en förbi och att man blifvit efter på vägen. För öfrigt förtjenade Litteraturbladet sitt eget kapitel, och här har det varit blott fråga om dess ställning till allmänheten i Finland för närvarande, Af öfriga tidningar är Wasabladet endast lokalblad ; Notisblad för läkare och farmaceuter har sin speciella publik såsom namnet anger, och Eos är en barntidning, redigerad utan särdeles talang. Sådan är i korthet den svenska periodiska pressen i Finland. Med den finska kunna vi nu af brist på fakta ej närmare sysselsätta oss. Man kunde anmärka som eget att vi betecknat ej mindre än tre af dessa organer såsom lutande åt pietism. . Detta har sin grund deruti, att bristen på ett politiskt lif framkallar nödvändigt en ensidig verksamhet inom andra andliga områden.