Aftonbladet – 29 maj 1858, sida 2

räntetagarne äro berättigade att efter årlig markegång uppbära, anvisat ett förslagsanslåg. å riksgäldskontoret af 16.000 rdr rmt, 2 Efter af Kongl. Maj:t gjord framställning, angående förvandling till en afgift å 16 sk. bko per mantal af en inom Färentuna härad utgående särskilt skattetitel under namn: af tegelved, hafva rikets ständer i så måtto denna förvandling. medgifvit; att byggningshjelpen inom nämde härad må erläggas med samma belopp, hvarmed den i öfriga orter inom Stockholms län i allmänhet utgår, eller med 1 rdr 24 sk. bko för hvarje mantal. I anledning af förd klagan öfver skiljaktighet-i tillämpningen inom olika län af föreskriften i 5 af kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855, i afseende å:minsta enheten för räntepersedlar, hafva rikets ständer anhållit om utfärdandet af. den förklaring öfver nämde :8, att i alla de orter,:hvarest den gamla räntan varit faststäld till visst belopp för? helt mantal och i förhållande dertill för mindre: hemmansdelar, detta stadgande må sålunda tillämpas, att äfven den nya räntan på enahanda sätt derstädes uträknas och bestämmes. I sammanhang med beslutet angående skatteförenklingens.. verkställande stadgade rikets ständer vid 18350—1851 årens riksdag, attinehbafvare af indelta anslag utaf hemmansräntor och kronotionde skola, för upphörande at så väl deras hittills åtnjutna optionsrätt att dessa. anslag in natura utfordra, som rättigheten att, då lösen för räntorna och tionden med penningar eger rum, af räntegfvarne uppbära forsellön, hållas skadeslösepå det sätt, att de åf statsverket erhålla ersätning? af samma belopp hvarmed forsellön för närvarande tillgodonju:es. — Denna ersättning har likvälhitintills tått lyftas endast å landrränteriet, hvilket förorsakat räntetagare både kostnad och besvär, enär de oftast för utbekommande af-ett-ganska ringa belopp:i forsellön : nödgas infirma sig sjelfva eller genom ombud vid ett ej sällan långt aflägset landtränteri. Rikets ständer hafva likväl förestält sig, att detta förhållande kunde antingen såmedelst, att ifrågavarande medel blefve af konungens befallningshafvande öfverlemnade till kronofogdarne för att vid uppbördsstämmorna hållas vederbörande tillbanda, eller annorlunda, utan olägenhet för appbördsverket afhjelpas; hvarföre rikets ständer hos K. M:t anhållit att K. M:t täcktes vidtaga den åtgärd, som till vinnande af nu uppgifna ändamål erfordras. Utöfver hvad K. M:t föreslagit, hafva rikets ständer förhöjt. den s. k. kurhusafgif!en till; veneriska smittans hämmande och botande att fortfarande till med det år då nästa riksdag slutas, årligen utgöras af hvarje mantalsskrifven person, för Stockholms stad med högt 50 öre och minst 3 öre samt mom öfriga delar af riket med minst 3 öre och högst 25 öre, under i öfrigt enahanda vilkor, som vid. föregående. riksdag blefvo bestämda och som innehållas i kongl. kungörelsen den 20 Dec. 1834, Angående vilkoren för bränvinstillverkning hafva rikets ständer beslutit följande, mera hufvudsakliga förändringar, nemligen: att den normalstyrka hos bränvinet, efter hvilken skatten bör beräknas och som i 1855 års bränvinsbränningsförordning är bestämd till 6 grader enligt den gamla bränvinsprofvaren, blivit faststäld till 30 procents alkoholshalt vid 15 graders värme efter Celsii termometer; att afgiften för bränvinstillverkning i så väl större som mindre bränneri blifvit förhöjd från 16 sk. bko till 60 öre rmt för hvarje kanna bränvin af nyssnämde styrka, att afverkningsförmågan hos enkel redskap vid bränvinstillverkning i mindre bränneri blifvit beräknad pr dygn till 2 gånger pannerymden, då redskap utan :mäskvärmare användes, och till 2 och 4 gånger pannerymlen för redskap med mäskvärmare; att mäskberedning för bränvinstillverkning får företagas högst 5 dagar (i stället för 4) före den. dag, då dylik tillverkning enligt sjord. anmälan skall taga sin början; samt att ullverkningstidens inoch utgång å begynaelses och slutdagarne för bränningen blifvit förändrad från kl. 12 på natten till middagstimman å nämde dagar; att den häradsskrifvaren tillkommande. ersättning, som enligt gamla författningen utgjort 16 sk. bko för bevis öfver gjord anmälan till bränvinstillverkning, uträkningsoch tillverkningsafgiften — samt: påskrift å stämpelbeviset, ansetts böra höjas till 1 rdr 30 öre rmt; c att bränvinsdestillering må, under tid då bränvinstillverkning icke är tillåten, kunna i stad såsom särskilt näring utöfvas med redskap af hvad beskaffenhet som helst (i stället för som hittills endast med vanlig enkel redskap), hvaremot destilleringsverkens egare böra godtgöra kronan de kostnader, tillsynen öfver destilleringsverken medför; att förbud att begagna destilleringsredskap med rektifikationsapparat blifvit stadgade, ej mindre för apotekarrörelsen än för de inrättningar, hvilka för vetenskapliga behof. ega utan afgift begagna enkel destilleringsredskap: att föreskriften om redskaps mätning af justerare bör försvinna i afseende å de redskåp, som begagnas i större brännerier, äfvensom vid destillering; hvaremot redskapens stämpling af justerare för all redskap bibehålles, äfvensom redskapstillverkaren skall åligga uppgifva namnet på den person, åt hvilken redskapen blifvit förfärdigad; : att justerarens arfvode blifvit bestämdt till 50 öre för hvarje redskapsdel; som med stäm12 NETONNET KATT EAS AA SST E ER AKAEG Kv met ra FE SS ER