Aftonbladet – 29 maj 1858, sida 2

hennes fästman, alldeles uppledsen på hennes pöfverdrifna ömhet, slagit upp partiet. Nordenborg afbröt just, genoni sitt inträde i grefvinnan Y—s salong, en konversation, som sålunda hade hans romperade förlofning till föremål. Sedan han gjort sin helsning, yttrade grefvinnan: Vi ha verkligen nu, mera7 skäl att gratulera er, min baron, till brytandet af er förbindelse med fröken von Appel, än vi hade, när partiet var uppgjordt. Utan tvifvel skulle hennes ralltför landtliga vanor och manår hå ganska illa anstått en friherrinna Nordenborg. och sökert fann ni det sjelf, efter ni slog upp förlofningen — ett steg, hvaröfver ingen kan förundra sig. Nordenborg gjorde en stel bugning samt svarade med en röst så allvarsam, att. hans åhörare, helt öfverraskade, med stum-häpnad betraktade honom: ; Fru grefvinna, huru litet smickrande det än kan vara för mig, nödgas jag likväl, efter ni en gång vidrört detta ömtåliga ämne, upp, lysa, att fröken von Appel var den, hvilken bröt vår förbindelse, och det af så grundade skäl, att, om jag egde en syster eller dotter, jag skulle önska det hon i ett lika fall handlade på lika sätt. Denna förklaringåtföljdes af en inom le beau monde ovanligt lång paus, ty-alla saknade mod att efter ett dylikt tillkännagifvande fylla luckan i konversationen genom når got fadt skämt. Efter en kort stund aflägsnade sig Nordenborg ur sällskapet och några dagar derefter från Stockholm. Då han gått, utbrast grefvinnan Y—: Mon Dien! Hvem skulle kunna tro, att baron Gösta Nordenborg egde så liten verldsvana och takt, att ban alldeles opåkalladt ställer sig här och afgifver en förklaring, som