Aftonbladet – 27 maj 1858, sida 2

——— — IN NER sprättarne: och riktade sina lorgnetter mot den landtliga oskulden. De unga flickorna rodnade deremot öfver sin :medsysters uppriktighet. Det är en satans vacker flicka den: der, fastän en smula gauchel utlät sig löjtnant Sparfvenflyckt, då Ebba en stund derefter dansade förbi det hörn) som han och några andra vänner valt till utkik, för att derifrån kunna mera ogeneradt betrakta och kriticera de förbidansande. Hon tycktes åtminstone ha mycket roligt och dansade verkligen af bjertans lust. Hennes ögon tindrade af förtjusning, då hon sväfvade oss förbi, svarade baron Norden! borg, i det han ännu försökte följa henne med ögonen, Sväfvade är just inte rätta ordet; i fall du menade det der lilla sjåpet i rosenfärgade klädningen. Hon var ju trind, rödblommig och landtlig, som om hon kommit hit direkt från Småland! Och kan man tänka sig en så total brist på smak? Till ljusa lockar och röda kinder har hon valt en röd klädning! sade kunglig sekreteraren Eberhardsson, hvilken, emedan han tillbragt några år i Stockholm och derunder genom ett öfverdådigt lefnadssätt lyckats förvärfva sig åtskilliga förnäma bekantskaper, ansåg sig berättigad att klandra allt landtligt och plebejiskt. När Ebba åter dansade förbi, yttrade Nordenborg: Vacker är hon likväl, och emot hennes växt och dans kan just ingenting anmärkas. Hade hon mera vana att kläda och föra sig, så saknade hon troligen deremot det der skalkaktiga och hjertliga Prendet, som till och med kan uppvärma en gammal syndare., Det är fan, mponsienr le baron, hvad du i afton är pathetisk; du, som eljest plägar nagelfara så strängt med våra stackars damer, har icke sagt ett enda ondt ord om den der lilla