Aftonbladet – 27 maj 1858, sida 2

aga kraft. Dess följder skulle således möjigen :kunna förebyggas eller mildras antingen ;enom ändring i en högre. instans. eller ock ;enom -benådningsrättens mellankomst. Det ix oss obekant, huruvida de sakfälda ämna Jegagna någon af dessa utvägar; men vi erkänn: ppet vår oförmåga att inse, hvartill sådan gentligen skulle tjena. -Besvärs anföande os högsta domstolen skulle sannolikt cke leda till någon ändring, enär denna rätt cke eger till sitt förfogande andra lagrum, in dem, på hvilka hofrätten grundat sin dom. 3enom kunglig. nåd åter skulle väl straffet xunna eftergifvas; men hvad blefve väl följlen häraf, om ej antingen att för framtiden samma nåd med full billighet borde tillgodonjutas af alla, som komme att befinna sig i illdeles samma kategori, eller ock att dessa sex qvinnor komma att för sig utgöra en särskild priviligierad klass; hugnad med ett slags patent på att ensamma få strafflöst njuta samvetsfrihet. Det -onda ligger här i sjelfva lagstadgandet, och lärer sålunda ej kunna helas medelst palliativer. Träder nu domen i verkställighet, så förete sig: för detta speciella mål åtskilliga omständigheter, som ställa det barbariska lagstadgandet i sin fulla. och rätta belysning. Här är nemligen icke fråga om någon rik magnat, hvilken (såsom fallet var med den i sjuttonde seklet till -katolicismen affallne, sedermera romerske senatorn grefve Erik Sparre) lika gerna kan lefva i Italien som i Sverge; lika litet huruvida någon myndig prelat, hvilken redan förut i sina åsigter och tendenser är halft eller trefjerdedels katolsk, skulle finna för godt ätt blifva det helt och hållet, och derföre sannolikt komme att hugnas med en kräkla eller ett rikt prebende inom den romerska kyrkan. Här är deremot fråga om sex borgerliga qvinnor, sex svenska husmödrar, hvilka med sina familjer hittills kunnat genom arbete förvärfva en anständig bergning; men som nu, kastade på en främmande kust, i saknad af kapitaler. utan kännedom af landets språk, komma att befinna sig i: den mest isolerade, mest hjelp-, lösa ställning. Och de personer, -åt hvilka. dessa qvinnor egnat sina omsorger, för hvilka, de dagligen -verkat, -deras-män, deras barn, som ingenting förbrutit, som förblifvit statskyrkans bekännare, dessa måste nu se makan och rmmodren slitas ur hemmets fridlysta krets och underkastas en skilsmässa, måhända bittrare än döden. Ett sådant förhållande är i sanning upprörande, och vår sålunda öfver själar och hjertan disponerande svenska statskyrka eller kyrkostat påminner här verkligen i någon mån om de amerikanske slafegarnes sätt att medelst menniskoförsäljningar spränga de heliga band, som sammanhålla negerfamiljerna. Och det är detta som våra vältaliga riksdagsprelater, hvilka tro sig så väl förstå att umgås med juridiska spetsfundigheter, påstå ingalunda vara något straf, utan blott en påföljd. I sanning en påföljd af den betänkligaste: art, icke blott för : dem. som deraf i främsta rummet drabbas; utan ock för den kyrka, det samhälle, som man inbillar sig med dylika medel kunna skydda. Den djupa ovilja, som denna tillämpning af en föråldrad och vår tid ovärdig lag måste framkalla hos alla rättsinniga menniskor inom vårt land, det högljudda ogillande, den kommer att möta inom alla andra kristna samhällen öfver hela verlden, hoppas vi böra verka upplysande och varnande på våra lagstiftare och sålunda kunna föranleda ett beslut, som för vår i denna punkt från förnuftets och den kristliga kärlekens läror afallna statskyrka blefve en helsosam påföljd.