Aftonbladet – 22 maj 1858, sida 2

uppehålla sig vid hans vistelse i Ryssland j ifrån Maj 1812 och -den höga ställning han vid kejsar Alexanders hof intog, men dervid förtiga den enkla omständigheten, att Napoleons oförsonlige fiende då väl ledde kejsaren af Ryssland och förmådde honom till kriget mot Frankrike, men att han, i motsats mot Pful, Clausewitz och många. preussiska officerare, noga aktade sig att ingå i rysk tjenst. a Då nu berlinerkomiten bildade sig, sammanträdde nistan endast medlemmar af det liberala partiet och af venstra centern (de s. k. Bethmann-Hollweghianerna). Sammanträdena egde rum uti en sal i representanternas hus och lofvade god framgång. Man ansåg i sin ordning att framlägga förslaget till statuterna för prinsen af Preussen samt att låta resa minnesvården under hans auspicier. Prinsen yttrade sig med välvilja om företaget, men uttryckte den åsigten, att det måhända vore öhskligt att, för att förläna monumentet en nationel karakter, äfven män ur andra partier och till och med ur yttersta högern deltoge. Man föll då med sina tankar på grefve Arnim Boytzenburg, Steins slägtinge, hvilken. i egenskap af preussisk inrikesminister sedan 1842, på våren: 1845 -örevi manu förvisade de badiska deputerade -Itzsteinoch Hecker från Berlin, derpå, efter Marsrevolutionen 1848, vid den andra förenade landtdagen frisinnadt nog yttrade, att regeringen alltid måste gå ett steg före den allmänna meningen, men snart derefter åter kastade om och skref reaktionära flygskrifter, till dess; han under årens lopp. såsom nämdt är, lade sig för ankar i det pommerska junkerdömet samt Gerlachs och Stahls vänskap. . Till. denne. såsom Odysseus politiskt mångbereste. grefve Arnim Boytzenburg utfärdade komiten för den Steinska minnesvården inbjudning att deltaga. Grefven svarade; att han. vore villig dertill, men att han önskade få medföra så många medlemmar af, sitt. parti. som . komiten innehöll. medlemmar; af. det-liberala partiet. Stor sensation! Komiten afslår och vill endast-tilllåta grefve. Arnim att. taga -med sig några få af sina politiska vänner. Man kan ej blifva ense, och saken.står och väger. Plötsligen erfar mans att grefve Arnim: umgås med, planen attå sin sida bilda -en komitå i och för jen. minnesvård till-Steins ära, samt att der1 ifrån utesluta de liberale. Således en påfve ) och en motpåfve! Emellertid hade en depu) tation af. den liberala komiten häft företräde hos prinsen af Preusseti, som ånyo förklarade ett. gilmänt deltagande i företaget vara önskvärdt. Så står saken, och man tyckes vilja gripa till den utvägen,-att-en till största.delen af vetenskapsidkare oeh män af-icke alltför mycket skärande politisk färg sammangatt. subkomite. skall .utfärdarinbjudning tilldeltagandei minnesgärden åt Stein. -Bland förmodade medlemmar af derina subkomite nämner. man ; Alex, von Humboldt, professor Boeckh medsfleres. Den gamla, uteslutande liberala komitån skulle derefter sannolikt småningom. träda i bakgrunden och slutligen kanske helt och hållet: försvinna. Hemligheten i saken är den; att de: särskilta partierna svårligen hvar för sig skulle kunra hopsamla det för, minnesvården erforderliga, penningebeloppet, och detta-icke synnerligen poetiska, men praktiskt högst vigtiga moment skall mera än högt stående personers. enträgna förmaningar bidraga till en-uppgörelse mellan de särskilta politiska fältlägren. För den opartiske åskådaren, framstår här ånyo -fiendskapen mellan. partierna. i Preussen i hela sin :skärpa. Detta vore väl, då striden antyder lif, i och för.sig icke synnerligen att beklaga. Men intressant är isynnerhet. den iakttagelsen, att den tysta oviljan mot den store preussiske reformatorn bibehållit sig i det feodala partiets traditioner alltsedan fältmarskalken York von Wartenburgs tid, han, som genom. sitt patriotiska förräderi mot Napoleon i slutet, af år 1812 gaf en kraftig väckelse till fäderneslandets befrielse. York var. trots.sina. stora förtjenster såsom fältherre, en så genombyrd junker, att han år 1808 yttrade-om Stein: Mannen har till vår olycka varit.i England och der insupit sin statsmannavisdom. Huru brådt har ham icke haft att bära sina åsigter till torgs! Genast vid sin ankomist till Memel (dit, såsom . bekant är; bofvet. efter det olyckliga slaget vid Jena, dragit sig tillbaka)... genomdref han. ediktet,..att hvarje medborgare utan åtskilnad kan sköpå riddargods, och att adeln deremot får idka allt slags borgerlig, näring. Att-böndernas.så kallade emancipation blott är ett, filantropiskt pladder, veta vi alla. En annan käpphäst, som ministern Stein. rider, är populationen. En hederlig: borgare och -handtverksmästare sysselsätter, föder och håller till sedlig ordning en mängd gesäller, och ur hans familj skall en mängd små-familjer utgå, i sdet att gesällen skall gifta sig med sin. käresta och blifva. grundläggare af: ett nytt. svältande slägte!. Men är det icke med en dylik pöbelfostring, såsom, med .ohyran, ; hvilken man frambringarvur. sågspån 2, Efter Steins.entledigande skref samme York den 26 November 1808: Våra yttre förhållanden. börja blifva gynsammare;: och äfven i vårå dinre-angelägenheter taga-en-förnuftigare vändning, Ett yanvettigt hufvud är-redan krossadt; det öfriga huggormsynglet skall förgås: i sitt eget gift. Sår yttrade .sig den; store York om. ministern Stein, utan hvars störartade.verksamhet sför Preussens och Tysklands inre . pånyttfödelse Yorks, sbjeltedater icke skulle :varit. tillräckliga till afskakandet. af det napoleonska oket, hwilket-den besynnerlige fältmarskalken också sedermera sjelf måste-ha insett.. Att våra da gars; feodalesännu tänka spå samma; sätt som ME EAA EEE ENE ER aldrig kan : glömma. : Han :skuttade: som-en hjort öfver de högsta gärdesgårdar: Detvar, i summa sagdt, en häst, som var värdig att ANA