Aftonbladet – 22 maj 1858, sida 2

aldrig skan : glömma. : Han :skuttade: som:en hjort öfver de högsta gärdesgårdarsDet.var, i summa sagdt, en häst, som var värdig att gå för kungens vagn. Den stora dagen var:ändtligen inne. Tidigt på morgonen klädde vi oss högtidsklädda allesamman och troppade af till. mötesplatsen, der hästombytet skulle ske. I spetsen gick gamle farfar i sin nyborstade uniform, prydd med.en tapperhetsmedalj på bröstetsoch efter honom kom jag, ridande på: Bruntej som vrenskade sig och tuggade på betslet, så att jag knappast kunde styra honom. Snart; voro. vi framme. vid. målet, förvår färd, och jag såg en syn, som aldrig går ur mitt minne. Hela bybacken var full af-menniskor, som skreko och hojtade och skuffades och knuffades om hvartannat, som de varit besatta af hin-onde.. Många hade klättrat upp-i träden, der de sutto som vingbrutna kråkor. Midt i folkhopen reste. sig en orimligt grann äreport, som jag i början. tog. för. att varasjelfva kungen; Vid närmäåre. efterseende blef -jag dock snart upplyst ommisstaget.. Länsmannen kom som en brummande;,björn och. nappadejtag i Bruntey under förklarande att han-skullesgå för: kungens vagn jemte sju andra bruntar, som. redan stodo -vid sidan af äreporten, dit äfven jag och hästen med det snaraste blefvo transporterade genom den undrande folkmassan. Min: käraste önskan hade således gått i fullbordan; och stolt som en galande tupp satt jag på Bruntes rygg och blickade framåt på det rörliga folkhvimlet. Det var ett susande och ett. brusande utan like...-Dammet. stod högt i himlens sky, och det ena åkdonet-efter.det andra anlände, I de flesta-sutto skäggiga beläten med småsegelbåtar på hufvudet, hvilka voro utsirade