Aftonbladet – 22 maj 1858, sida 2

sigte, lika stort och skinande som solen. Jag styrktes ytterligare i denna min förmodan, då länsmafinenberättade, att han aldrig åkte efter mindre än 4olf hästar; och hvad som gjorde saken ännu troligare var den omständigheter att man på herregården, der han beslutat spisa middag, köpte in allt.hvad man af. läckerheter kunde komma öfver för hans räkning. Sålunda berättades det med, säkerhet, att en stor oxe skulle slagtas, tio gödda kalkoner; lika -många feta lam samt femton harar, utom en -ryslig hop med tjädrar och orrar, hvilket allt skulle af kungen förtäras i ett enda mål; Det var således icke underligt om jag med spänd väntan längtade till den stora dagen, då jag skulle få se någonting så storartadt och besynnerligt. Men. det var icke allenast. jag som hyste dylika föreställningar och plågades af längtån; utan nästan hela församlingen. Ifjorton dagar , talades der icke om något annat, och ehuru. det var. i: den brådaste skördetiden, samlade sig gubbarne dagligen och öfverlade om den vigtiga händelsen, som komma skulle, Min far var-uppbudad: till att skjutsa. Jag var äldst af sex? syskon och hoppades derföre att få följa med ock taga hem hästen när det skulle bära åstad. Jag fick äfven löfte .om detta, och nu hade min glädje nått sin höjd. Jag skulle icke allenast få se kungen; jag: skulle kanhända äfven få skjutsa-hor nom: och åka på samma vagn, om lyckan var riktigt gynnande. s Jag. kunde efter den betan icke sofva om nätterna. Jag var i stallet både natt och dag och pysslade om Brunte. Det var ett kreatur af första skoffan, kantänka. Blank var han som en tiggarkrycka itta dagar före Jul, och springa. kunde. han. som en getabocks-: Maken fanns inte på vida vägar. Han varlika gammal som jag och en barndomsvän, som jag