Aftonbladet – 20 maj 1858, sida 2

Ita åt sömmerskör. Jag hadeätnu ej fyllt aderton år; ensamheten föreföll -mig mycket pinsam; jag sjöng,r-utan att vara glad. Mina barndomsvännerhade: allesammans blifvit kringspridda i verlden, fruktan för dåligt sällskap afhöll mig från att göra nya bekantskaper. — Det föreföll mig alltid såsom-om gon vän borde falla nedtill mig från himens I samma hus, der jag bodde, fanns midt emot min! lilla vindskupa ef annan dylik. En vårdag blef jäg der värse en ungskräddaregesäll, så ifrigt upptagen af sitt arbete, att hanc icke på. hela dagen kom att kasta sin blick, åt min vindskupa till. Han var ljuslett och-hade ett vackert, men blekt ansigte. Dagen gick till ända utan att jag sjungit.. Följande morgon vid dagningen fann jag honom åter, lika flitig vid-sitt arbete. .Den dagen tog jag mod till mig och sjöng, men likväl helt svagt; ar vände sina-ögon mot mig, och vi helsade på hvarandra: Sedermera-möttes vi i förstugan; småningom började vi göra hvarandra små tjenster såsom goda grannar, och slutligen uppstod det förtroligaste förhållande mellan oss båda unga, fattiga stackare. Han var fyra år äldre än jag och underhöll. -med sin arbetsförtjenst sin sjukliga mor; hvilken hen alla söndagar och helgdagar besökte i Charonne: Snart gjorde en ömsesidig tillgifvenhet oss oskiljaktiga, och vi funno att det skulle -bli besparing, om vi hushållade: tillsammans och hade gemensam : kassa. Jag har många, många gånger bedt Gud om förlåtelse härför, då Vi gjorde bön tillsammans, När några månader af denna lyckliga sammanlefnad. förflutit, märkte. jag, att jag skulle bli mor: en ny glädje för oss! Han hade nyss förlörat sin-mor;som dog; välsignahde .oss, och vi hade tillfäckligt stora inkomster: för att kunna draga omsorg om ett barn. De