Aftonbladet – 18 maj 1858, sida 6

morgonen började nemligeh parken hvimla a en mängd bytingar, flickungarne utstyrda efter sista modkostymen med plymer i hattarne, med urringade klädningar omgifna af rika garneringar, med bara armar och dito ben, hvilka senare en liten kokett halfstrumpa endast till ringa del skylde; gossarne kostymerade till ungrare, polackar och himlen vet Kvåd för nationaliteter, eller också lika blötta och bara som flickorna. De små gingo och huttrade vid den temligen svala morgontemperaturen. Men det oaktadt närmade sig barndrägterna . under loppet af sommaren allt mera till halfnakenhet. Till slut väntade jag Kvarje dag att varseblifva en liten tulting. Kostymerad lika lätt som negergossarne i Trollflöjten. Emellertid var det Verkligen intressant att se, huru dessa små modedockor med utsökt förnöjelse höppadei vattenpussarne och gräfde i sanden på ett sätt, som ådagalade ytterst ringa ömsörg om den prägtiga toiletten. De erinrade mig om en anekdot, som ganska träffande målar barnasinnet äfven i grannskapet af tronen. Ludvig, kronprins af Holland (i parentes den ende Napoleonid som hvilar i S:t Denis furstegrifter), satt år 1806 som barn i sin mors, drottning Hortenses knä och betraktade en hop barn äf folket, som lustigt tämlade om på den efter en regnskur leriga marken. Ludvig hade varit mycket snäll, !och hans mor tillät honom framställa en önskan, med löfte att den skulle bli uppfyld. Ob, maman! utbrast den späde prinsen, je ten prie, laisse-moi joure un peu dans la crotte. (Ack, mamma! jag ber dig, låt mig leka en stund i smutsen.) Egerdalen är en af de rikaste, om ej måhända den rikaste bygd i Böhmen. Man såg således ganska ofta män af allmogen med alla yttre tecken till välstånd, med den korta klädesjackan, som slutar obetydligt nedanom