Aftonbladet – 18 maj 1858, sida 6

reformer inom den civita ock militära förvaltningen skulle ha räddat landet undån dess nuvarande för färliga ställning. Den har försmått den sistnämdes varningar, att bengaliska armen vore upproriskt sinnad, och att omedelbara åtgärder vore af nöden för dess reform och för rikets säkerhet. Den har deremot tagit dåvavarande generalguvernörens, lord Dalhousies parti och åtnöjt sig med dennes försäkran, att sir Charles Napier smädat indiska armån, att hans farhågör för myteri vore ogrundade; ätt det sista utbrottet vore en fars, ätt det vore fred inom och utom, att den infödde soldatens ställning lemnade ingenting. öfrigt att önska. Den dubbla styrelsen,; fortfar samme författare, är ett plågoris, som måste afskaffas, ochi dess ställe sättas en enda kammare eller råd för Indien. Låtom oss icke vidare ha den verkliga myndigheten på ett håll, den nominella på ett annat. Indiens styrelse föres i sjelfva verket åf H. M:ts regering. Hvarföre skall: den då längre förvaltas i kompaniets namn? Hvärföre skulle icke nanmmet framträda der hvarest styrkan redan är tillfinnandes? Hvarföre skall drottningen undanskymmas för 150 millioner af hennes undersåtare, ännu undergifna och trogna, om de blott finge kasta sig för hennes fötter, utan att tillbakaträngas af ett spöke, som förbjuder dem att nalkas tronen. Hvarföre skulle ej Indiens folk kunna få sola sig i majestätets strålar liksom hvarje annan bland kronans kolonier, hellre än att förfrysa under kompaniets kalla skugga? I drottningens namn ligger en magisk kraft; stunden är nu kommen att använda denna kraft. Låt derföre styrelsen öfver Indien föras direkt, öppet och erkändt i drottningens namn. En sådan åtgärd skulle ock erbjuda oss den lättaste lösning af den stora financiella frlägenhet, som hotar oss sedan upproret väl hunnit blifva qväfdt. Man emotser med visshet för det löpande året en statsbrist, som Friend of India beräknar till 3 millioner pund, men som troligen kommer att uppgå till vida högre belopp. Uti Indien kan nu ej penningar erhållas för 7 procent. Under en styrelse, förd i drottningens narin och med parlamentets garanti, skulle i England med lätthet 10 millioner pund kunna upplånas emot 5 procent., I afseende på indiska frågans ställning för ögonblicket må nämnas, att i underhusets session den 23 sistlidne April skattkammarkansleren interpellerades af sir Erskine Perry (en auktoritet i allt hvad som angår Indien), huruvida regeringen utfärdat instruktioner derom att en amnesti, innefattande skydd till lif och egendom samt fullständig religiös tolerans skulle lofvas Oudes invånare, med undantag af mål som röra de förhatligaste. brott, och i fall inga sådana instruktioner blifvit utfärdade, huruvida icke regeringen funne skäl att så göra? Det vore för närvarande, tillade han, tvenne omständigheter, som Kunde ällvarsamt blottställa besittningen af Britiska Indien; först och främst nemligen den hämdlystnad, som karakteriserade våra landsmän i Orienten, och för det andra de försök, som gjorts i hemlandet att utbreda kristna religionen i Indien. För några veckor sedan hade talaren uti en tidningsorgan för ett religiöst parti läst följande: Vi äro icke blodtörstiga, men vi påstå, att rättvisan ej kan tillfredsställas, såframt ej minst 200,000 lif uppoffras i Bengalen. Och Bengalen utgör ej mer än en fjerdedel af Indien (Hör! Hör!). Han vore öfvertygad derom, att såframt man ej stäfjade dessa båda sträfvanden, skulle Indien ej kunna bibehållas i sex månader. För några dagar sedan läste man i Times en hinduisk proklamation, hvaruti förklarades, att de fyra stora föremål, hvaruppå hvarje menniska satte ett högt värde, nemligen sin religion, sin heder, sitt lif och sin egendom, vore mera skyddade under en inhemsk styrelse än under vår. Det vore regeringens pligt att vidtaga åtgärder, som kunde vederlägga denna tro; och nu, då våra vapen krönts af framgång, borde vårt herraz välde utmärkas lika mycket af välgerningar och skonsamhet som af kraft. Och om denna grundsats vore tillämplig på, Indien i allmänhet, i huru mycket större grad vore den det icke i afseende på Oude. Detta rikes inkorporerande kunde endast försvaras utur den politiska nyttans synpunkt, icke ur rättens; och då man nu gjort en ända på uppresningen, borde man erbjuda invånarne i Oude skydd till lif.och egendom, fri utöfning af sin religion och hvad de kallade heder. Han förmodade, att lord Canning fullföljde en sådan politik, men han trodde, att ett uttryckande af regeringens åsigt i ämnet skulle ge ökad styrka åt generalguvernörens bemödanden. Till svar på denna interpellation meddelade hr Disraeli, att regeringen redan till Indien afsändt instruktioner, hvilkas bufvudsakliga syftning var, att man med iakttagande af rättvisans fordringar borde visa den aktning för egendom och en fullständig tolerans, som otvifvelaktigt vore den enda sanna politik Ehgland hade att följa. t Den lilla, men innehållsrika skrift vi här anmält, förtjenar i mer än ett afseende uppmärksamhet och erkännande. Den innehåller åtskilliga värderika upplysningar i ett stort och vigtigt ämne; den sprider ljus öfver månget förut mindre kändt eller förbisedt föremål; den är affattad i en stil, som ehuru här oeh der en smula vårdslös, i allmänhet utmärker sig genom renhet, en viss militärisk raskhet och ej sällan någonting spirituelt. Met äringalunda bland vår tids vanligaste företeelser, att en man i författarens samhällsställning sysselsätter sig med forskningar af denna art; lust, förmåga, uppfostran uppställa oftast oöfverstigliga hinder emot ett dylikt företag. Så mycket mera tillfredsställande är det då; när någongång, som i närvårande fall, man finner alla dessa hinder. undanföjda. Redån på våra riksdagar har man sett grefve Björnstjerna uppträda med nit och talang, och han har i bevillningsfrågor och för kommunalfrågans genomförande ådagalagt en förtjenstfull verksamhet. Vi erkänna detta villigt, ehuru vi visserligen eljest icke dela grefvens politiska åsigter. Hvad vi här af hans hand erbållit, har framkallat en önskan att snart få emottaga mer från samma håll och i samma riktning, och grefve Björnstjerna skulle derigehom lemna ett ytterligare bevis på sin andmorgonen började nemligen parken hvimla af mn änn dikta r fllöknntfrarna utctvrda af.