Aftonbladet – 18 maj 1858, sida 6

ligen icke voro af bomull, en hvit itäta veck fallande klädning, som icke, enligt våra moder, släpade sig fram i smutsen, utan slöt ofvan fötknölen, samt utsydda högt gående kängor, hvilka dock oftast, särdeles i regnväder, utbyttes möt vanliga fruntimmersskodon. Äf skandinaver hade ett betydligt åntal infunnit sig viduFranzensbad. Isynnerhet hade Göteborg skickat många och, särdeles hvad fruntimmerssidan angår, ganska älskvärda personligheter. Och en norsk familj, som vänligt och trofast slöt sig till svenskarne, lefver säkert hos mången af dem i ett kärt och aktadt minne. Det är med en slags hyllning åt de vid Franzensbad rådande åsigterna, som vi till sist nämna israeliterna. De voro verkligen på ett stötande sätt tillbakasatta, och det tycktes, som om den stora jude-massakern i Eger år 1350 femhundra år derefter i angränsånde nejder ännu hos sinnena qvarlemnat en ovilja och afvoghet, som temligen tydligt trädde i dagen. De voro förvisade till ett särskilt för dem inrättadt, af en trosförvandt hållet spisqvarter; jag såg mången gång med verklig ömkan öfver fördomens makt, hur åtskilliga på halfva vägen togo sina glas tillbaka, då de sågo, att de skulle göra judens sällskap ned i källan, för att på ett särskilt dertill inrättadt instrument fyllda åter uppdragas; man undvek till och med beröringen med deras långa, svarta kaftaner, af hvilka åtminstone mängden buro snygghetens och städningens pregel, och jag Körde aldrig en kristen rikta ett vänligt ord till ättlingarne af gamla testamentets utvalda folk. De beskyldes visserligen för antisocialitet, men också låg mycket af det slaget i det sätt, hvarpå de behandlades, Några ord bör jag äfven här yttra om barnen, hvilka vid Franzensbad spelade en ganska framstående rol. Ungefär klockan nio på