Aftonbladet – 18 maj 1858, sida 6

ga frändskap med den utmärkte man, hvars amn och titel han ärft, och medelst egrå itterära sträfvanden nu söker att på ett värligt sätt uppbära. T köspteniennd Bref från en svensk I Amerika. (Ur Wenersborgs Tidning.) Tounton Mass. i Oktober 1857. Nyligen återkommen från en tur, den jag länge imnat, men för träget arbete icke förr hunnit göra, wti Ny-Engländs: norra! del; kati jag icke underlåta itt omnämna mitt besök uti Boston, detta Amerikas Athen, så rikt på minnen och händelser, alltsedan närifrån utgick striden för frihet och sjelfständighet. Bunkershill, der den första heta striden vanns. af i srigskonst oerfarne medborgare mot moderlandets jfvade och väl disciplinerade trupper, ådrog sig naurligtvis mitt första besök och min största uppmärksamhet. På dess höjd är upprest ett storartadt mosument; en kölonn af öfver 200 fots höjd. Sedan man på en uti kolonnens inre varande spiraltrappa appstigit en tröttande mängd af trappsteg, blifver man för sitt sträfvande rikligen belönad, då man på kolonnens topp utträder på dess balkong och får, sirka 300 fot under sina fötter, SKåda den rikaste lefvande panorama af hatur OCH Könst som man kan tänka sig. Staden — förvånande stor; med dess räta gator, torg, Pärker ock. allmänna promehäder (de vackraste man har i Förenta Staterna); em mängd af förstäder, dess så kallade varf, det vill säga varumagäsiner med. inskurna kanaler, ungefär så som hamtiarhe i Göteborgs Masthugg, fast i en ofantligt större skala; Kapitolium och en mängd ståtliga byg: nader-och kyrkor; den stora öppna hämnenysom, o tadt kolossalisk, dock synes varanästan för trång. för den mängd skepp och ångbåtar, som der lågo sammanträngda, prydda med alla sjöfarande nationers flaggor, ja till och med den österrikiska — stack upp sitt hufvud mellan denna skog af master. Flottans hamn och den mängd af rykande oceanångare, som. hela året om, dagligen ja stundligen, gå in och ut åt Atlanten, tfll alla verldens länder. Med denna tafla framför sig, måste man, om man ock vore kammarherre hos någon potentat, erkänna, att handel och sjöfart äro själen och driffjedern för ländernas välmåga, civilisation och vetenskapernas framskridande. Hvad är en katolsk procession, äfven med hans helighet påfven i teten, eller en kröningsfest, äfven den i Möskwa, mot denna herrliga tafla? Jemfördå, synas mig. de förra såsom teaterföreställningar af solens uppgång eller hafvets storm mot dessa i sin nax. turliga tillvaro. Och när då: friletens-: genius nu svätvar öfver denna trakt, der hjeltarnes blod flutit för ekets afskuddande — hvilken gloria omstrålar icke då denna i sig sjelf så obeskrifligt sköna tafla! Också försjönk jag så i dess åskådande öch fann nya intressanta föremål för det fjerran skådände ögat, ätt jag glömde tiden. Nedkommen, tycktes jag mig sjelf en drömmare, då jag inblandade mig uti den ström af menniskor, som med en skyndsamhet, som om det. gällt lifvets räddning, ilade än åt ena, än åt. andra hållet, alla i sina bestyr, åt dem de egnade hela sin uppmärksamhet. 2 Fremonts-House är stadens första hotell, der man icke. saknar någonting, utom godt köp; men när man betraktar den lyx och komfort man der har, finner man dessa räkningar dock billiga emot hvad man får betala uti första rängens hoteller i Europas hufvudstäder. Orsåken dertill finner man, då man betänker, att sällan ånnät än rika och höga magnater taga in i de senare, då deremot här, i jemnlikhetens land, något hvar af folket, såsom jag och legio till mig, vill försöka det bästa. Den mängd ät kyrkor och mindre antal teatrar här finnes förklarar sig: lätt, Här man besinnar, att det var de stränga puritanerna, som, flyktande från England, först befolkade denna del af Ny-England, och ännu stå de främst i detta land i afseende å religiositet och stränga seder. Då jag nu befinner mig uti Boston, erinrar jag mig ännu hvad jag såsom liten pilt hört min far berätta om hvad som här hände honom för 40 år sedan. Berättelsen var som följer: För ett fyra månaders vistande i Newyork hade jag, på mina fashioabla unga vänners tillrådan, köpt mig en ridhäst; ör att kunna vara med om deras af damer imnycket delade promenader till häst. Då mina affärer fordrade en resa till Boston, med längre uppehåll. der, beslöt jag att göra denna resa af c:a 30 svenska mil till häst. Detta blef på intet sätt tröttande, då nej: den, den: jag: hade att genomfara, var romantiskt skön och utmed vägen funnos-goda värdshus på högst !,, sv. mils afstånd från hvarandra, och flera städer passerades, der man angenämt kunde rasta. Jag ankom till Boston en lördagsafton, så att jag icke kunde aflemna mina rekommendationsbref förr än om måndagen, och var således söndagen utan allt umgänge; och då det för oss svenskar icke är särdeles intressant att gå i kyrkan trenne gånger på en söndag, som det här brukades, lät jag sadla min häst och red på förmiddagen utom staden. Vägen var mycket djup, men på en slätt derutmed funnos några gräsplaner, dit jag begaf mig och gjorde en manegeridt och lät min häst genomgå skolan. Det samlade sig snart en hop folk omkring min improviserade ridbana, och jag, som trodde att man beundrade min skicklighet, ansträngde mig att visa min och min hästs färdighet, då jag med häpnad fick höra en af de kringstående med bög röst ogilla mitt uppförande. Jag fortsatte likväl volten, tills jag åter kom framför honom, då jag stannade och bad honom, såvida hans yttrande gälde mig, repetera detsamma. Med en qväkares hela uppriktighet svarade han, icke det minsta dekontenanserad: Jag säåde, min herre, att ni borde föras till korrektionshuset! — Och hvarföre? frågade jag — Derföre, var hans svar, att våra lagar förbjuda att rida eller åka under helgedagen, annät än för att besöka kyrkan eller en döende vän; och ni, som rider i en beständig cirkel, visar er icke hafva någon sådan bestämmelse. — Jag tackar er, sade jag, för den upplysning ni lemnat mig, ehuru jag kunde önska att den varit mindre skarp. Dock känner jag en resandes skyldighet, att taga seden dit man kommer, och vill på intet sätt väcka förargelse. Med ett vänligt: god morgon, mina herrar! svängde jag om min häst, åtföljd af: You see he is a Gentleman! — Tiden har borttagit de kroppsliga straffen, men opinionen straffar — kanske mera strängt — dem, som icke helga hvilodagen. Rn I öch -omkring Boston finnes en mängd storärtade fabriker, dem jag besåg, men hvilkas beskrifvande icke Kan intressera andra än män af facket. Jag kan dock icke underlåta omnämna den stora fabrik för. fortepianos, söm här eges af hrr Chickering Brothers, hvilka herrar för sina instrumenter tögo högsta premierna vid utställningarne i Paris, London och New-York. 1 centern af staden vid Fremontgatan, gentemot den välbekanta commonsplatsen, finnes det slottslika hus, Fremont-Tempel, der instrumenterna: exponeras och-försäljas. Husets fyra våningar äro helt och hållet upptagna af de mest superba och vackraste fortepianos, varierande i pris från 250 till 2500 dollars, som derifrån försändas tillällatårldens delår, såsom Södra Amerika; Kina, Konstantihopel, Kalifornien o. s. v. Uti dessa salar cirkulera 10 åa 15 hir mucici till profession, dels för att håla inTA ann mt atlärmnine dl Fr at ct RR SR