Aftonbladet – 18 maj 1858, sida 6

axlarne, kortbyxor af sammet eller något annat tunnare -tyg och hatten omgifven af en massa veckade, breda, svarta sidenband. Men man såg äfven mycken fattigdom, mycken nästan slafvisk möda utan synbart deremot svarande vedergällning. Man såg klädningar, som voro ett mellanting emellan trasa och klädning, och ändå släpade egarimnan dagligen på sin böjda rygg en stor åbäklig korg med landtmånnaprodukter till staden, samt återvände, efter en ur källan tagen styrkedryck, med samma korg, lastad ända till råga med fylda Franzensbader-vattenkrus. Också träffar man qvinnor icke öfver medelåldern, hvilka, af denna vana att bära med ryggen, blifvit i förtid krökta och med bästa vilja i verlden icke kunna räta ut sina utmärglade gestalter. Emellertid var det högst ovanligt att se någon af dem gråhårig. Nödens och mödans barn bibehålla längre än vällefnadens den ursprungliga färgen på håret. Smutsen tyckes i trakten af Franzensbad vara en arfsynd. Den lägre klassen af befolkningen tager icke veterligt moorbad, men nog förefaller det ofta som om sådant egt rum utan påföljande afsköljning; måhända är orsaken till någon del att finna deri, att Franzensbads bruria band, Slada, icke tillstädjer en till och med högst ofullständig lögning. — Chekiskan är naturligtvis allmogens språk, men icke så få inom området af Egerdalen förstå och tala, ehuru temligen illa, tyskan. Liksom Sverge fordom af ziguenare, genomstrykes Böhmen temligen allmänt af slöwaker, dessa Ungerns parias, som med litet klensmide vandra ut från foten af Karpaterna och återfinnas ända in i Sachsen. Deras inagra, nervfulla gestalter, med nakna ben och armar, som kunde tjena till modell för en bildhuggare, vittna om en hög grad af kröpps5. lig fullkomlighet. Men ur deras stora, svart at