Aftonbladet – 18 maj 1858, sida 5

YAlDOrgSMNassolesten natva vi nu nunnit sedvanligen fira, . och majfesten äfvenledes. i Den senare har på sista tiden förlorat något i anseende och påräknelighet, sedan det blif-; vit en vana att äfven fira den gamla första i Maj eller den trettonde efter vår tideräkning eller välja den ena eller andra för festen, i allteftersom väderleken föranledt. Sådant har i visat sig vara hinderligt för en gemensam tilla I ställning i stort, ty då somliga nationer bestämma sig för att fira majfesten den 1 Maj I efter gamla stilen på fältet, anse andra ej vara , I skäl att dröja så länge, utan fira sin 1 Maj efter almanachan 3 sina nationssalar med i teatraliska föreställningar och andra nöjen, och de, som göra det senare, uttömma der, ! med sin lust för karnavallifvet, kanske också ! i hågen för ytterligare utgifter, så att de icke äro att påräkna såsom deltagare i en allmännare fest ett par veckor derefter. I år kunde ej den 13 Maj komma att firas, i anseende till den då inträffade kyrkliga högtiden, utan r (1 dess ställe delvis den 14, och det säges att den 18 dennes också kan komma att firas, -jom väderleken blir vacker. Af Upsalaposten har ni inhemtat, hvilket sj missnöje consistorium academicum ådragit Isig genom sättet att utdela eller, om mai så vill, föreslå utdelandet af de s.:k. docentÅstipendierna. Helt säkert — man måste medgifva det — är det ett ibland konsistorii allrasvåraste åligganden att fullkomligt rättvist utJ dela dessa stipendier, och rentaf en omöjlighet att göra det till allas belåtenhet; menå andra sidan kan enhvar begripa och nödgäs medgifva, att missnöjet med konsistorii förfarande varit befogadt, då tvenne särskilta voteringar inom kort tid öfver samma: persodner, af samma röstande, gifvit så olika -resultater som händelsen varit; hvilket bevisar, lindrigast sagdt, en fullkomlig principlöshet eller en total brist på kontinuitet i öfvertygelser och åsigter. Men om äfven Upsalapostens kritik af konsistorii beteende på det I hela måste gillas och dess uttalade klaärider likaledes, så kan dock ej nekas, att tidningen sjelf gjort sig skyldig till en godtycklighet. för hvilken konsistorium ådragit sig Kländer, åtminstone för skenet af detta lyte. :Upsalaposten — eller åtininstone den insända artikel, som blifvit accepterad och itiförd — förklarar nemligen, att docenten Ligier (i filösofien) företrädesvis gagnat den studerande ungdomen. Hvad menas nu härmed? -Uttalas en rångskilnad mellan vetenskaperna, bland hvilka således första rummet tillerkännes filosofien? Om så är, så hafva vi för vår del ingenting deremot, men frukta att detta antagande mötes af motsägelse, åtminstone från teologernas sida, hvilka deraf måste alarmeras. Eller menas att docenten Ligner öfverträffat alla sina kamrater uti nit och lärareansträgning? Det vore ett djerft omdöme. Att Ligner är en ganska skicklig man och utmärkt verksam, det är kändt, och lägger man dertill att han är en ibländ de mest skickliga och verksamma unge lärarne, så äfventyrar man ej heller att deri taga felt. men dervid stannar en samvetsgrann och försigtig bedömare. Ty det finnes tilläfventyrs andra, som kunna vara lika skickliga i sitt respektiva ämne, och man känner flere än en docent, som begagnar all sin tid för sjelfstudium och undervisning, och den; som i den vägen gör allt hvad han kan, lärer icke på samma väg kunna af någon öfverträffas. Widare utmärkes docenten Claöson, äfven lärare i filosofien, såsom — jag minnes ej uttrycket för tillfället — den på hufvudets vägnar mest utmärkte bland alla docenterna. Just derföre att vi icke tilltro oss kunna döma häröfver, bestrida vi lika litet detta omdöme som vi biträda det; men för att kunna sätta något förtroende dertill, vore det önskligt att känna, hvilken den auktoritet är, som berättigar sig utdelandet af sådana diplomer å intelligent öfverlägsenhet. Något misstroende väckes af den icke sällsynta erfarenheten, att lärde och författare understundom hunnit medelåldern, innan omdömesberättigade personer om dem fullt hunnit stadga den öfvertygelsen, att de varit öfverlägsna kapaciteter; äfvensom detär bekant, att unga män inom sitt kotteri länge gått och gält såsom snillen, men sedermera, af den upplysta allmänhetens mera opartiska Jury, blifvit nedflyttade till rangen af de ramaste medelmåttor. Detta utlåtande har ej den ringaste profetiska hänsyftning på docenten Claöson, om hvars ljusa hufvud och författaretalang vi äro fullt öfvertygade genom de bevis derå, han sjelf i författareväg framlagt. Vi hafva endast velat anmärka, att sådåna båla och superlativa omdömen äroäfventyrliga för dem som våga dem, och visserliger derjemte mera skadliga än gagneliga för dem, hvilka man ämnar gynna. Akademistaten har gjort en festlig middag för sin prokansler; hr :erkebiskopen : Reuterdahl. Denne mans mera: -kamratliga sätt-att vara, fullkomligt fritt från all högdragenhet, gör honom långt mera populär än Wingård var, som, med många oförnekliga förtjenster. var en sträng hierark och dörjemtehästan mera smäkade af adelsman än af prest.vErkebiskop Hölmström, hvilkens:vistelse--härstädes blef så kort; att han ej qvarlemnat något rätt lifligt och varaktigt minne, vär kanskecmera blygsam och försynt än: det höfdes-platsen. — Äfven för sin riksdagsman, professor Carlson, har den tacksamma akadenmistaten anstält en FRI nn AR 2 Allen as