Aftonbladet – 18 maj 1858, sida 5

åtföljd af en hofdam, som allmänna rösten äfven tillade titeln af den kejserliga höghetens förtrogna väninna, hvarje morgon: vid Franzensquelle, der en betjent i österrikiska husets gröna livrÅ på en silfverbricka kredensade henne den porlande helsobägaren. I öfrigt skilde henne ingenting från den mängd damer, som trängdes omkring henne ochsom ofta af henne med särdeles vänlighet och artighet tilltalades. Ett enkelt ekipage med hästar, som stodo vida under de fullblodiga springare, dem åtskilliga böhmiska magnater medfört till brunnen, begagnades af henne till dagliga promenader, hvarvid hennes åtfölje, utom den ofvannämda hofdamen, utgjordes af en kammarherre, hvilken nästan endast vid dessa tillfällen syntes i egenskap af uppvaktande. En i dagens histöria bekant personlighet ilade med mycken rörlighet fram och tillbaka på promenaderna. Det var fältmarskalklöjtnanten baron Hess, med ett temligen oansenligt, men ännu föga åldradt yttre. En furstinna med historiskt namn, med en präktig, verkligt aristokratisk gestalt, med ett ädelt ansigtsuttryck, möttes, äfven i enkelheten af sin morgontoilett, af det: allmänna intresset och tillfredsstälde det genom osökt behag, genom en frihet från anspråk, som hos en af österrikiska adelns mest högättade medlemmar knapt var att vänta. Det var-endast i. dansen som hon icke visade sig till sin fördel. Terpsichore hade icke läst någon signelse öfver hennes vagga. Vi torde opåtaldt kunna lemna det öfriga, vid Franzensbad drickande och badande Österrike åt sitt öde. Ryssar och ryskor funnos detta år i mängd församlade vid Franizerisbad. Freden hade lössat deras bojor, och de njöto nu med fulla drag af sin återvunna rätt att i det öfriga Europa andas litet friare än under sjelfberrskarens fadeyliga spira. Man berättar ett uttryck