Aftonbladet – 18 maj 1858, sida 5

nad tänker på de delikata gåsbröst, som, simmande, majestätiskt skjuta Slaådas bruna vatten framför sig. Sultan Selim angrep Cypern för dess ypperliga vins skull; vi skulle angripit det för en biffstek, såvida nemligen den prisade ön legat i grannskapet af Franzensad. Men en ytterligare frestelse, måhända ännu svårare, mötte den efter intagen middag hungrige brunnsgästen, derest han vid hemgåendet hade att passera den lilla öppna platsen emellan Postoch Louisenstrasse midt emöt parken, der de starkaste dietetiska föresatser voro nära att kantra emot korgar, sirligt uppstälda och utvecklande retande behag, hvilka för en tom mage voro ogement förföriska. Der funnos nemligen jordgubbar, frodiga och rödmosiga, sommarpäron, hvilka, om jag icke misstager mig, på franska nämnas cuisses de la Reine? — jag öfversätter icke, men stora och präktiga voro de, — och smultronen sedan, smultronen talade så vänligt om bembygden, om de gröna, svenska skogsbackarne, der tallarne susa och ljungblomman doftar. Man fick riktigt lust att kyssa dem, men hade man börjat dermed, svarar jag icke för hvåd som blifvit slutet. Inför sådana sirener dugde det icke att begagna Ulysses metod och stoppa bomull i öronen; den enda utvägen var att blindt anförtro sig åt sina bens snabbbet och så skyndsamt som möjligt ila förbi detta vådliga korgkarybdis. Vi ha talt om en brunnsgästs pligter och försakelser. Derefter torde det vara isin ordning att tala om hans nöjen. Ett af destörsta. om icke det största, af dessa är att betrakta och studera det brokiga mennisköhvinmel, gom vid källorna och på promenaderna böljar omkring honom.Österrike var, såsom tillbörliat. rikast representeradt. En erkehertiginna, erkehertig Rainers gemål. visade sig.