Aftonbladet – 12 maj 1858, sida 2

Article Image
ter för att hvad ögonblick som helst kunna tränga. toriesfrån väldet, men ej lära kunnat åsämjas om den blifvande delningen af arfvet, oaktadt flera försöks lära blifvit gjorda af deras vänner att åvägabringa en försoning och en koalition mellan de båda f. d. premierministrarne. Emellertid ha molnen skockat sig allt tätare öfver Derbyministeren, oaktadt den nästan ömkliga undfallenhet för alla partier och i snart sagdt alla frågor, genom hvilken Disraeli. för att kunna hålla kabinettet uppe till sessionens slut, sökt i underhuset lovera sig fram utan att föranleda en afgörande kamp, men genom hvilken han endast desto mer blottat sitt partis svaghet och sin egen misströstan att kunna bjuda oppositionen spetsen. Redan de med anledning af Orsinis attentat anhängiggjorda rättegångarne hade försatt kabinettet uti en ganska ömtålig ställning; men dess hufvudsakliga bekymmer var likväl indiska frågan. För att afböja det i denna angelägenhet hotande nederlaget, skyndade visserligen Disraeli att genast återtaga den af det nuvarande kabinettet framlagda ostindiska billen. så snart lord Russell tillkännagaf sig ha för atsigt att mot densamma uppställa några resolutioner; men innan denna sak ännu hunnit förekomma till afgörande, inträffade nys händelser, som invecklade ställningen och gjorde kabinettets belägenhet ännu mera brydsam. Det af underhuset så många gånger antagna, men af öfverhuset lika ofta förkastade förslaget om parlamentedens förändring i ändamål att öppna judarne tillträde till parlamentet, förekom ånyo i öfverhuset och blef. synnerligast genom ministerens och dess partis motstånd, ånyo förkastadt. Härigenom föranledde lord Derby en för hans regering särdeles betänklig konflikt med underhuset. som ej lärer vara sinnadt att längre fördraga att öfverhuset oupphörligen omintetgör dess beslut i denna fråga. Genom ett telegram från London, som läsaren återfinner på vanligt ställe i-dagens blad, erfar man också, att underhuset i förgår med 263 röster mot 150 antagit ett af lord John Russsel väckt förslag. att förkasta öfverhusets beslut i fråga om: judarnes inrymmande i parlamentet, efter fattandet af hvilket beslut motionären föreslagit nedsättande af en konferens-kömite gemensamt med öfverhusets För några dagar sedan led regeringen dessutom ett nederlag i underhuset i frågan om rättigheten till inträde vid kongl. militärakademien i Woolwich, hvilken sedan 1855 till armens stora gagn och till allmänhetens belåtenhet stått öppen för hvem som helst, som vid anstäld examen visat sig i besittning at erforderliga kunskaper, men från hvilken regeringen nu ville utest nga alla, som icke genomgått statens militärskola i Sandhurst. Frågan var icke af någon framstående politisk vigt, men utgången visade i alla fall regeringspartiets numeriska underlägsenhetiunderhuset. Under allt detta -har oppositionen så väl inom pressen som i parlamentet gått löst på regeringen och skoningslöst blottat hennes svaghet. Times har i hvarje nummer gifvit henne en bredsida och icke tröttnat att påpeka huru hon, oförmögen att hålla stånd mot någon påtryckning, liksom en rö drifves hit och dit af vinden, gifvande statens vigtigaste angelägenheter till pris vid bemödandet att undvika alla konflikter. Inom parlamentet har Palmerston gått i spetsen för anfallet. Han har dervid företrädesvis angripit ostindiska billen och regeringens hållning i afseende å densamma, hvilken han med bitter ironi karakteriserat. Man kan t. ex. svårligen tänka sig något mera hånfullt och bittert än Palmerstons anförande i sessionen den 26 April, då Disraeli hade tillkännagifvit framläggandet af de resolutioner, som han förklarade sig vilja föreslå i stället för den återtagna ostindiska billen. Sedan oppositionen sålunda under några veckor så att säga skjutit bresch på torykabinettet, synes man nu ändtligen ha beslutat sig för en afgörande stormlöpning, hvars föga tvifvelaktiga resultat vi sannolikt skola erfara inom förloppet af ett par dagar. Enligt hvad läsaren funnit af telegrafunderrättelserna, är det icke något lagförslag eller någon sillämnad handling, som man tager till utgångspunkt vid detta hufvudanfall, utan en regeringens åtgärd i afseende. på ledningen för ögonblicket af de indiska angelägenheterna. Hittillsvaraide generalguvernören i Ostindien, lord Canning, hade bland andra repressivåtgärder äfven anbefalt konfi skation af åtskillig egendom i provinsen Oude. Denna åtgärd samt en i sammanhang dermed af lord Canning utfärdad proklamation ha blifvit ogillad, af regeringen, som sedermera äfven lärer ha återkallat lord Canning. Nu har likväl underrättelse ingått att upproret i Indien upplågat med förnyad styrka, och enligt hvad man, af gårdagens telegram kan sluta, vill oppositionenianse detta ha blifvit föranledt af regeringens nyssnämda åtgärder, öfver hvilka man alltså föreslår att båda parlamentshusen måtte uttrycka sitt ogillande. Det är frågan härom som i morgon förekommer i parlamentet, och på hvars utgång beror Derbykabinettets vara eller icke vara. Telegrafen förmäler äfven, att lord Palmerston understödt den af Cardwell i underhuset tillkännagifna motionen — och man kan följaktligen taga för gifvet att Palmerston kommer att blifva hufvudpersonen, i den regering, som skall aflösa toryministeren om denna faller. Huruvida någon öfverenskommelse mellan honom och lord. Russell blifvit åvägabragt och till följd: deraf äfven denne kommer att ingå i styrelsen, synes icke af de nu ingångna AR

12 maj 1858, sida 2

Thumbnail