Aftonbladet – 12 maj 1858, sida 2

förlorad, Floden kommer här med ännu starkare ström än vanligt, sammanträngd uti en smal bädd. Genom ravinerna från den östra höga öknen rusa häftiga vindkast ned, som bringa seglaren i ögonskenlig fara. I nästa ögonblick kommer vinden åter från ett annat håll, derefter inträder några minuters fullkomlig stiltje, tills en ny vindstöt kommer, pressande båten på sidan. Endast genom den noggrannaste uppmärksamhet af vår Reis och besättningen undgingo vi det öde, som nyligen i denna svåra passage drabbat en nilbåt, hvilken vi sågo ligga med kölen i vädret vid en bank nära Abu-Fädis klippor. Dessa klippor, säkerligen mellan fyraoch femhundra fot höga, hafva för öfrigt de besynnerligaste former. Än likna de fästningsmurar, med skottgluggar här och der; än resa de sig likt höga torn; än antaga de fantastiska och grtoteska former, som frambringa en underlig effekt, ännu mera förhöjd genom olika färger af brunt, rödt, gult och grått hos de olika berglagren,. hvilka framträda uti en förvirrad omblandning. Här och der skjuter en klippa flera fot utom den häpnadsväckande branten och synes färdig i hvarje ögonblick att falla ned och krossa den olycklige seglaren, som liksom bunden af en trollmakt icke kan aflägsna sig från det farliga stället, tjllg plötsligt en starkare vind kommer, som förmår öfvervinna strömmens häftighet och hastigt för seglaren bort från Abu-Fädis hotande grannskap, . Mellan Manfalut och Osiut gör Nilen otar liga krökningar. Uti en af dessa lade store men vår båt så häftigt på sidan, att vattnet rusade in i lä och vi ett par ögonblick trodde att Necken skulle taga oss allesamman och gå till botteri med oss. Necken ångrade sig emellertid på halfva vägen och förde oss i stället hastigt och lustigt fram till Osiut,