Aftonbladet – 12 maj 1858, sida 2

Den dag vi måste ligga stilla der, det var dagen före julaftonen, använde vi till ett besök i det gamla Lykopolis grafvar, hvaribland några datera sig från omkring 2500 år före kristna tideräkningen. För att komma till dessa grafvar måste man färdas igenom sjelfva Osiut, som ligger ungefär 20 minuters väg från Nilen och vid floden endast eger en liten förstad eller hamnplats, Sehal. Vägen till staden är vackert planterad med lummiga acacier. Likt alla vägar i nildalen består densamma af en hög vall, för öfversvämningens skull; gående i många tvära krökningar mellan de grönskande sädesfälten, På andrå sidan staden förde oss en dylik upphöjd väg fram till: det hörn af den Li byska ökenhögslätten, i hvars kalkstensklippor de åldriga grafvarne äro inhuggna, rika på mumier af menniskor och vargar. Vargen var helig för invånarne i den äldsta staen, som derföre af grekerna benämdes Lykopolis eller Vargståden. Grafvar träffas vid alla böjder på berget. De mest storartade och vidsträckta befinna sig dock halfvägs upp till bergets kam. Med en viss ifver företogo vi bestigandet af höjden. Uppöfver oss sågo vi de vida öppningarne af dessa grafvar efter ett folk, som försvunnit sedan ärtusenden före vår tidräkning, och dessa grafvar voro tillika de första forn-egyptiska, hvilka vi haft tillfälle att besöka. X Vägen uppför sluttningen var ganska besvärlig och blott till en del farbar med åsnor. Sedan vi lemnat dessa, hade vi att vandra mellan större och mindre stenblock uti ett fint kalkdam, som icke blott nedsmutsade våra kläder, utan retade ögon, mun och näsa samt inträngde i hudens porer. Vi sträfvade dock uppför den branta höjden, bär och der plockande ett gammalt ben af menniskor eller djur, en murken träbit af. en mumiekista el