Aftonbladet – 8 maj 1858, sida 2

matlust. Ja, hvad tycker du väl, min vän, hvar fjerde timma på dagen sitta vi till bords och sörja för vår lekamen. Jag måste väl nämna äfven detta, emedan det hör till historien om vårt husliga hvardagslif på Nilen. Klockan 8 hvar morgon är vårt kaffebord dukadt. Kaffe i Egypten må du icke tro vara alldeles detsamma som kaffe hemma i Sverge. Nej, i stället för den klara blänkande dryck, vid hvilken du är van, bjudes dig. här ett svart grumligt afkok på det finaste kaffe-slam; bönorna äro nemligen ytterst fint söndermalda — hvilket till en början sannolikt ej faller dig i smaken. Men inom kort blir du van och sedermera föredrager du det egyptiska eller arabiska kaffet framför allt annat, Dess arom öfvergår också verkligen allt annat kaftes såväl i finhet som styrka, i första rummet väl beroende af den här begagnade äkta arabiska eller mocka-bönans förträfflighet. Till Egypten skulle alla gamla kaffesystrar resa, — det är ett land för dem, der man dricker kaffe dagen om och stundom äfven natten igenom! Sedan vi gjort skäl för oss vid kaffebordet och lagt in en dugtig breakfast med tillhjelp af mjölk samt smör och bröd och ägg, slå vi oss ned på vårt akterdäck under skyddet af ett uppspändt soltält. Giuseppe, vår kammartjenare, bringar mig en blossande schibuck, fyld med den behagliga och lättrökta tobak, som benämnes Latakie Gebeli ). Under läsning eller skrifning försvinna förmiddagens timmar hastigt. Framemot klockan 12 börja vi redan känna att sjön suger Pietro har då en Lunch af ett par kötträtter samt frukter i ordning till vår hungers stillande. Härefter hafva vi åter några timmars rast, men klockan fyra på eftermiddagen äro vi ånyo i Tantali läge, men lyckli) Efter ett berg (Gebel) vid Latakia i Syrien, der den finaste tobak växer.