Aftonbladet – 8 maj 1858, sida 2

en inom största delen af de kretsät, der jag emnast sf min tillvaro, var man alldeles fvertygad om att Bernard skulle bli fäld; ag hade emot denna förutsättning, förgäfves nfört allt hvad mig tillbuds stod, men jag ar äfven på kuppen vunnit åtskilliga buteler godt bordeauxvin, som jag hoppas ganska iktigt kunna på stället uttaga en gång i tilen, apres Napoleon.. Saken är, att fransnännen i de sista veckorna hade, trots den fficiösa pressens alla krumbugter och skenagra advokatyrer, dock verkligen kommit sanska väl underfund med att den kejserliga egeringen var vis å vis England i fullt tillakatåg; man hade sett militäradressernas stolte ultan efterhand nästan tappa koncepterna inör denna Englands allmänna mening, som wvarken fruktar fan eller trollen; man hade ett en hög energi genom hr Gueronnieres roschyr högtidligt sänka sig ned till efterkänkande af alla extraordinära åtgärder från inglands sida, till icke längre postulerande f någon särskilt konspirationsbill, till ett förröstansfullt acquiescerande vid den engelska agstiftningen, och så vidare. Ändtligen hade nan då fått för sig den Bernardska processen; fventyrligt nog pusserad fram i ett ytterligt tadium; det var uppenbart att detta var den kejserliga energiens sista kort, men detta sort var dock ännu qvar. Skulle nu äfven let blifva trumfådt öfver? Vid denna fråga nedger jag, att jag fann ganska många färliga att blanda vissa begrepp temligen huller om buller om hvarandra. Visserligen hörde ag mer än en helt frimodigt yttra: I hela lenna saken kunna vi i sanning icke blifva förödmjukade nog; kejsaredömet far ärligt förjenat det, och vi må rättvist bära en del af insvaret derför. Men jag hörde äfven andra yttra: men dessa eftergifter måste dock ha n gräns! Det är dock oerhördt att vi till den jrad skola ha orätt! Man var färdig att ;slömma, att dessa alla koncessioner gälde egentligen blott regeringens skinn, eller man tog sig förtrytelse af att Frankrike sjelft dock på ett eller annat sätt ovilkorligen skulle lida smälek och men af denna konflikt, i samma mån England derpå reste sig högt i Europas ögon; man egde icke nog styrka och mod att bära kejsaredömets nesa, och man hoppades derföre att, sedan detta kejsaredöme redan visat sig efter sina första stora ord och later gradvis mer och mer svagt, äfven England skulle i sista stunden begå åtminstone en aldrig så liten svaghet för att någorlunda bringa jemnhet i disproportionerna. Och så, hette det i korus: Bernard blir fäld! han måste bli fäld! Tio francs mot en sou! Tjugo buteljer champagne mot en butelj petit bourgognel Men nu — har Bernard icke blifvit fäld, utan in amplissima forma frikänd — och det torde observeras af alla dem, hvilka häraf tagit sig en intressant anledning att himla sig öfver verldens förderf, att enligt Englands lagar kunde utgången lika omöjligt blifva en annan, som enligt Frankrikes lagar Ludvig Filip i sin tid, senast efter. det mot honom riktade Boulognerättentatet; hade haft odisputabel rättighet att förkorta den nuvarande kejsar Napoleon, såframt han, Ludvig Filip, icke varit nog upphöjd öfver den personliga hämndkänslan för att icke räkna alltför strängt med en arm syndare, — och vidare! hr Renåe, som den ena dagen jemmerligen hotade med krig, har några dagar senare måst sjelf äta upp all den persilja han nyss pratat, och kejsaren sjelf har ännu senare låtit genom den ännu mera martialiske marskalk Pelissier gifva den engelska regeringen tillkänna, att han för sin del ingalunda betraktade juryns utslag i Bernardska processen såsom någon förolämpning mot honom, på intet vis. Frågas billigtvis efter dettå: Hvad återstår då af hela det titaniska anloppet omedelbärt efter den 14 Januari? Till hvad reducerar det sig? Hela verlden svarar: Till ett makalöst faux pas, till ett fall pladask, till ett afgjordt moraliskt nederlag, efter hvilket det effektiva och slutliga fallet icke gerna kan synnerligt länge uteblifval Detta allt är den oundgängliga följden af Orsinis förtviflade gerning, sedan denna hu en gång blef från vederbörandes sida behandlad så bakfram som från första stund skedde. Ty vi skola noga bemärka en sak: fransmännen sjelfva, äfven de, hvilka i en tillfällig begreppskonfusion hoppats, på Bernards fällande, såsom en nödfalls-satisfaktion åt Frankrike, skola omsider nu få ögonen öppna och inse, att om fäderneslandet här vid lag är på något sätt förnedradt, är det icke England som förnedrat det, utan kejsaredömet, och de skola på samma gång finna, att detta kejsaredöme för allo gifvit sin yttre värdighet på båten, gjort inför utlandet ett fullständigt fiasco och förvandlats till en stor ömklighet efter att ett ögonblick hafva varit ett enormt skryt. Och den franska nationen är så beskaffad, att den till en tid ganska ödmjukt böjer sig under en inhemsk tyrann, så länge denne för öfrigt besitter en viss storhets prestige och förstår att med: ett visst matadorskap representera inför Europa Frankrikes makt och betydelse, men den tåler icke gerna ett tyranni, som en gång inför verlden blottat sin svaghet och som i staternas förbund icke längre representerar annat än anspråk, dem det icke kan göra gällande, och sofismer, som slutat nod att bli en ridicule. UTRIKES.