Aftonbladet – 1 maj 1858, sida 2

Om nu, i stället att förädla vår spanmål till-bränvin, densamma försåldes till utlandet med beräkning af så lågt pris, att man alltid kunde vara säker om afsättning, t. ex. 12 rdr rmt för tunnan, så skulle för ifrågavarande 500.000 tunnor inflyta en summa af 6,000,000 rdr. Denna summa skulle således, om petitionärernas uppgifter äro riktiga, ej blott lemna tillgång att från utlandet inköpa hela landets behof af bränvin (för 4,500,000 rdr) utan derutöfver lemna ett rent öfverskott af 1,500.000 rdr, samt derjemte besparing af alla andra omkostnader, såsom arbete, ved, förlag m. m., uppgående till mer än 6,000,000 rdr, då, i enlighet med petitionärernasberäkningar, rudimaterierna uppskattas till ej fullt hälften af tillverkningskostnaderna. Likaledes skulle der statsinkomst; som erhölles genom tullafgiften för 12,000,000 kannor, efter 1 rår 10 öre för kannand, uppgå till det ansenliga beloppet af 14.400,000 eller jemt dubbelt af tillverkningsskatten för samma qvantitet bränvin, utgörande, å 60 öre per katina, 7,200,000: Således: om -petitionärernas uppgifter äro tillförlitliga, hvilken: oerhörd förlust medför icke denna bränvinstillverkning! Genom den nu till bränvin använda spanmålens försäljning på utländsk marknad skulle ju landet erhålla: 1:o lika mycket och lika godt brän viny 2:0 en besparad kostnad af 6 millioner rdr; 3:0 en kontant vinst af 1, million, och t:o ett litet bidrag till -skattkammaren af 7,200;000 rdr. Sådane visa sig konseqensernan. Obegripligt må. det väl synas, att dessa enkla slutsatser kunnat undgå petitionärerna sjelfva och den stora statsekonomen i Kristianstadsbladet. Och oförsvarligt vore det af regerinzen att, med sådana fakta för ögonen, på nåsot sätt uppmuntra och skydda en näring, som tillskyndar landet så oerhörd skada. Dess ovilkorliga pligt vore väl snarare att söka få ett skyndsamt slut på denna fiksmisshushållning. Man kunde Väl ifrågasätta, om ej tillräcklig anledning förefunnes att sammankalla en ursima riksdag och för ständerna framlägga: en nådig proposition om upphörande äf all inhemsk bränvinstillverkning), med. ungefär följande inledning: Som genom de till K. M:t från flera landsorter inkomna uppgifter om de ofördelaktiga konjunkturerna för bränvinstillverkning här i landet K. M:t funnit. det vara till fullo styrkt och -ådagalagdt, att denna näring föranleder en årlig nationalförlust af så och.så många millioner, alltså vill K. M:t härmed i nåder föreslå rikets ständer o. s. v. Detta må j anses blott såsom ett skämt — såvida nemligen petitionärernås uppgifter äro fullt allvar, ty de leda obestridligt till ofvanstående resultat. Men af denorimliga konklusionen bör läsaren redan hafva insett premissernas beskaffenhet! Det vore ej håller svårt att uppvisa en mängd öfverdrifter och misståg uti petitionärernas ursprungkliga beräkningar, om vi ej fruktade att trötta med allt för stor vidlyftighet. Vi anmärka nu endast, att deras första antagande, att hvarje kanna bränvin som här tillverkas skall kosta producenten omkring 31 skillingar mer än hvarje kanna, som fabriceras t. ex. i Preussen, antingen måste tåla vid en betydlig nedprutning eller ock, om det verkligen är sant, nödvändigt leder till den slutsats, vi redan anfört, att bränvinstillverkningen för vårt land i sådant fall är. alldeles olämplig och i hög grad förlustbringande. — Det bör slutligen icke förbises, att det förhållande, som synes hafva utgjort den egentliga anledningen till alla dessa petitioner — underrättelsen derom att någon högre. prisnotering i Stockholm icke mera sker än till 1 rdr 24 sk. per kanna och fill längre fid än till den 15 Juni detta år — redan är väsentligen förändradt, i det nemligen börsnotiserna numera gifva vid handen, att bränvin är ganska begärligt på alla terminer och noteras pr Juli I rdr 59 öre, pr Augusti 1: 62 och pr September 1 rdr-67 öre. Då denna lyckliga förändring kunnat inträffa, oaktädt det på börsen måste vara kändt att petitionärernas framställning blifvit af regeringen afslagen, så visar endast denna omständighet, huru öfverdrifna sökandernes farhågor varit, likasom man härigenom bör kunna till sin rätta halt uppskatta Kristianstads-författarens exklamationer och skrämskott, att tillåtelsen till bränvinsinförsel ,skulle )begagnås såsom en hotelse af börsen och konsumentintresset att nedtrycka priset på varan inom landet till huru obegränsadt belopp som helst Den agitation, hvaråt vi nu egnat en granskande blick, lärer småningom af sig sjelf upphöra, i den mån bränvinsproducenterna hinna återkomma ifrån sin öfverdrifna misströstan och inse sitt eget oförstånd. Att utgången af denna sak skulle för dem medföra någon fruktbärande lärdom för framtiden våga vi knapt hoppas, ty de egna intressena hafva i alla tider egt en förundransvärd makt att förblända äfven de annars mest skarpsynta, hvilka lika lätt som de enfaldige låta, under I mtrycket af befarade olyckor och förluster, I missleda sig till de gröfstä inkorseqvenser, de orimligaste anspråk. Det är icke vår sak att uppträda såsom regeringens försvarare, men .vi kunna: ej undertrycka den anmärkningen, att om alla enskiltå intressen skola, såI som på den senaste tiden allt för ofta inträffat, dT anse sig ega anspråk att genom regeringens 1 mellankomst ;den ena gången vinna befrielse från åliggande förbindelser, en annan gång skydd emot befarade olyckor, eller ersättning för förluster, hvilka dessutom kanske endast finnas till uti deras egen inbillning, så skulle regeringen sannerligen få allt för mycket att sköta. Man måste dock besinna. att landets