Aftonbladet – 1 maj 1858, sida 2

Jag skall försöka :hvat er brorsons infly-: tande kan förmå,, sade doktorn, i det han lemnade rummet, sedan mina föreställningar äro fruktlösa.n Till trots för sin värdinnas böner och äinvändningar .stod Mabel fast i sitt beslut att stiga: upp och låta kläda sig. : Ehuru beredd på den dystrasförändring,-som inträffat, kunde baroneten icke fullkomligt dölja sin rörelse, då han inträdde i rummet och såg den förhärjade gestalten framför sig. Hur -mången gång -hade han icke som barn sett henne promenera i Crowshalls park och beundrat hennes stolta skönhet! Jag tackar dig, Walter, sade hon och räckte honom sin afmagrade hand. Jag vet att du skall mottaga min hand, ty du är för ädelsinnad att numera kunna hata mig. Jag kan förlåta alla som gjort mig ondt, svarade Walter. Ja, alla utom Roderick Hastings! sade hans faster. och :sammandrog de mörka ögonbrynen; han må lefva eller dö, så bör du. åldrig förlåta ihonom. Det är sant att .han är en tiggare, men detär .dock icke nog för att försona hans brott och mitt lidande. Förfölj honom — förfölj honom ända till grafven! Nej håll, gå icke — jag är nu åter lugn. Ja; skall ej iplåga dig med ett enda häftigt or mera. Besynnerligt nog, höll hon verkligen sitt löfte och samtalade under mer än en timma med honom, utan jatt ens nämna föremålet för sitt hat. Jag skickade efter dig, fortfor hon, för att bedja dig förlåta mig — bedja dig ej förbanna mitt minne. Våra familjjuveler Har jag lyckats rädda: undan förstörelsen. Du skall finna dem :i arkivet tillika med fastebref och dokumenter, som röra egendomen. Jag har ej sett det fum ni nämner,, .an