Aftonbladet – 28 april 1858, sida 3

Ofverste Ek — förut major vid Björneborgs regemente -— dekorerad med svärdsordens stora kors måste i hufvudstaden arbeta såsom daglönare vid jernvågen och med-yxan, för att förskaffa sig sina aldra nödvändigaste behofver. Br Konung Cårl XIV Johab träddesdock, så snart han fick kännedom härom, genast. emellan, och Ek erhöll från denna stund och till döddagar. pension ur konungens enskilta handkassa. Vid senaste riksmöte hafva ständerna med en ovanlig generositet. beviljat ökade anslag ej blott åt armån i tjenst;utan äfven i pensionsförhöjningar åt afskedstagande, äldre militärer. Men tänkte. man dervid ens på de ännu lefvande veteranerna från Finland? Nej, man glömde dem. I unga år de :tridde För kung och land och tron; För att, som gubbar, lönas Som andra fattighjon. Det ligger en djup orättvisa häri, och dessutom ett förbiseende, som är nästan mera sårande än sjelfva orättvisan: Dessa fullkomligt förbisedda och glömda veteraner äro så få — vi kännaicke mera än tvänne. Sedan de utslitit de bästa af lifvets krafter under svensk fana, tyngas de ej blott af årens snö, utan äfven af ekonomiska bekymmer och slutligen också af glömskan. , Runeberg sjunger: Men Fänrik Stål satt utan knot Förgäten i sin koja. Han sög sin rök, han knöt sin not Och lät oss andra stoja Med anledning af hvad -härmed blifvit framstäldt, vågar undertecknad vördsamt hemställa till Svenska folket, huruvida icke det genom frivilliga bidrag skulle vilja söka godtgöra hvad rikets ständer förÅT summat. En: särskilt tillföllighet har gifvit oss i-händerna efterföljande tvänne enskilta, ursprungligen icke för pffentligheten beräknade bref vexlade emellån tvänne af Fidlands afskedade, ännu lefyande; oförsörjde krigare. På det att allmänheten måtte riktigt kunna bedöma -desses belägenhet, taga vi oss; :rihetån, efter erhållet tillstånd dertill, att här meddela desamma. 4 De lyda sålunda: , i oM. K. Bror! Pensionsregleringen är verkstäld och vi dervid förbisedde: Väl oss omsviyliksom 1000:tals Jafvåra landsmän, hade stupat wid fosterbygdens försvars Vi hade dermed gäldat. den sin gärd, i stället dför att vi nu här, i ett,stjufmoderligt lånd, långsamt svälta till döds, seende våra barn under börs dan åf sinå föräldrars försörjöing gå samma rysliga öde till mötes. Alt detta, som vedergällning för det vi vid detta lands försvar uppoffrat, hvad. lifvet har. kärast, fosterbygd, slägt och vänner, dem vi lemnat åt grymma barbarers förfoganden. I Du började din Krigårebana 1808 och 1809, öfrervår kampagnerna 1813 och 1814, afgickz ur I krigstjenst 1828; tjenade vidlandsstaten till ,1848; då du vid fyldd 70 års ålder och-efter det du tjenat staten i 40 år, tog afsked öchs erhöll af gunst och nåd 100 rdfs pension: Jag antog tjenst vid Sawolax jägare 1800; kämdT pade ut med dem 1808 och 1809 årens strid, erhöll medalj för tapperhet i fält, blef fången och utplunldrad. på isen. vid. Ratan 1809, raänsonerade mig; blödde på slagfältet vid Hörnefors, öfvervar 1813 och 1814 årens campagne, erhöll ryska korset och fick vid ;afskedstagandet; 1856, -löjtnants.. namn och 120 rdrs pension. : Båda hafva vi sökt af gunst och nåd och för ett år hvardera tr invalidfonden erhållit en gratifikation afr20 rdry? A Svea ser, från sin upphöjda,tron, nu mera ner på oss med samma dystra blick, som dess fattig årdsstyrelser på sina offer, snålt afvaktande deräs-snära afgång ur lifvet. Du har relationer till Runeberg. Genom honom kunde du underrätta våra kära fordna landsmän om dennavvår, icke afundsvärda lott. Vi äro väl slafvar alla: men svält tvingar snarare till afsteg fråu hederns väg, än knutpiskan: : : Din gamle vän a ;Broder! Det -skildring, som du i ditt senare bref Tafgaf rörande våra öden och vår ställning vid lifvets senhöst, är lika sann, som Bjertgripande; men det finska ordspråket säger ju:-icke värdt att klaga i onda dagar; icke gråta i nöden, Vår tid:är ju ock snart: förbi. Du: har, derborta i din aflägsna vrå, ditt lilla torp, som dina kamrater skänkt dig för din lifstid. På det dI.kan du, med tillhjelp af din pension, lifnära dig, din gamla hustru och din stackars oförbätterligt sjukliga dotter. Efter din död drar hög fattigvårdsstyrelsen vård om dem intill dess försynen i sin mildhet behagar lindra dem från denna börda. Om, hösten 1856 .antog jag; som du vet, uppsyningsmansbefattningen här vid hospitalet. Väl insåg jag besvärligheterna dervid; men dels hoppet att kunna bidraga till mildrande af dessa olyckligas öde och dels afsigten att ännu någon tid förmå afböja nöden för mig och mina barn, öfvervägde alla betänkligheter dervid. Nu, sedan jag vid snart fylda 80 års ålder tröttnat vid denna befattning, på hvilken jag: icke förvärivat, hvarken: tillfredsställelse eller ;guldhögar, fann jag mig föranlåten derifrån begära entledigande. Jag flyttar den 1 Maj; men hvart? det vet jag ej. Mina barn, hvilka äroi torftiga omständigheter, kommer jag aldrig att ligga till last. Pensionen 25 rår i qvartalet är allt, hvad jag haratt lita på, näst den arbetsförmåga, som försynen härtill förunnat mig; mön då den: upphör, har jag, att motse endångsam hungersdöd. Jumalan halkun Weikkasini. iI Guds beskydd min bror.) Din: gamle: vän e Måhända läsaren; efter att hafva genomögnat dessa bref, dels af: någon liten -hederspligt emot män, som en gång kämpat för vårt lands försvar, dels för att söka fylla en af rikets ständer:lemnad orättvis lucka i det nu ordnade pensionsverket, samt dels äfven af deltagande — så äkta svenskt -— för en i statens t,enst under strider och bekymmer uppnådd hög, och i sjelfva verket temligen redlös ålderdom; måhända säga vi, läsaren, efter att hafva genomögnadt dessa bref; skulle finna sig böjd till en insamling åt brefskrifvarne,i. hvilket fall undertecknad med nöje skall emottaga de inkommande medlen, samt med redovisningsskydighet i tidningen, öfverstyra dem till ört och ställe. t stön Hvarje inkommande gåfva blifver — om äfven indirekte -— ett bevis på ännu lefvande tillgifvenhet dför minnet af vår fordna förening med Finland, äfvensom en gärd af aktning för den armå, som så hedrande håfdade förenad finsk och svensk patriotism och-ära; och som nu — i sin .mån -— representeras af dessa tyene åldrige. z Mrs Herbert tog den talandes arm: och bad a RN TT ET TATA