Aftonbladet – 28 april 1858, sida 3

Hemställan till svenska folket. Under denna öfverskrift läser man i Östgötha Correspondenten för den 24 dennes en med hjertats vältalighet skrifven uppmaning till insamling för tvenne i armod försatta veteraner från sista finska kriget.Adressen; som är undertecknad C. F. Ridderstad, ör af följande lydelse: j För ett halft århundråde tillbaka inryckte den ryska armån öfver Finlands gränser. Den kom utan krigsförklaring, och fäderneslandet var oberedt på försvar. Men oaktadt Finland sålunda hufvudsakligt stod ensamt och: allena, eller: kanske till och med just derföre, hvilket lysånde blad, fullt af patriotism, krigisk ihärdighet och kraft, samt medborgerliga uppoffringar, förvärfvade det sig icke då! Tog dess befolkning väl i betraktande den ringa vapenstyrka, som man hade att uppställa mot de ständigt växande fientliga massor; hvilka anryckte? Hade en signal blott gifvits, skulle man ur huse ha tågat ut; talrika skaror uppbröto ju emot de anfallande — utan alla signaler. Den eld, som slifvade: äfven de redan grånade männen, eldade ännu i högre grad ungdomen. Oberäknad hvad plats man kunde finna inom armen, önskade de unge blott ett vapen. Målet för deras entusiasm brann för varmt i deras sinnen; att de skulle beräkna något annat; än att befria fädernejorden från den framträngande fienden! Huru många öfvergåfvo icke sålunda hemmets frid, för att förena sig med den fosterländska armen. under de utrullade fanorba.. Det var också ett försvarskrig, fullt af hänryckning, en Iliad i norden, full af djup och lefvande folkpoesi. Alltjemt segrade man, och döek måste man alltjemt för öfvermakten vika tillbaka, på en och samma gång stridande icke blott mot fienden, utan äfven mot armod och behof. Runeberg sjunger: Vårt land är fattigt, skall så bli För den, som guld begär, En främling far oss stolt förbi; Men. detta landet älska vi, För oss med moar, fjäll och skär Ett guldland dock det är. Men oaktadt kriget slutade med Finlands. förlust, skall historia och sång till den senaste efterrverld bära minnet 6 Utaf ett folk, som kunde allt, Blott ej sin ära svika, Utaf en här, som frös och svalt, Och segrade tillika. Men detta krig är också det enda under loppet af detta århundrade, hvari vi deltagit, som efterlemnat verkliga veteraner, hvilka af kärlek till moderlandet och den medborgerliga friheten, till och med öfvergåfvo sitt eget fädernesland, i samma stund Ryssland utsträckte sin spira deröfver, naturligtvis dock i den så billiga förmödan, att de i Sverge skulle tas SED renat td så lätige och bårdt pröfvade moders välsignelse, höra sig kallas vid det ljufva namnet son, och trycka henne till sitt manliga bröst samt kyssa bort hennes tårar af stum glädje. Min son! Walter! voro de enda ord mrs Herbert kunde frambringa. I denna stund voro. alla förflutna lidanden glömda; hon hade undergifvet fördragit Försynens tuktan, och dess barmhertighet hade tillslut kommit henne till del. ; Det dröjde länge innan bankiren och hans dotter ville störa detta möte.: Då de slutligen sakta inträdde, funno, de..modren och sonen vid hvarandras sida och hand i band; mrs Herbert göt tårar af sällket vid sin sons brösta Förlåt mig, Marion,, hviskade hon. Jag har varit sjelfvisk i min lycka. :Ack, jag måste varit: blind, som ej hos min:son :genkände bans fars drag. Nu finner jag, dem så väl, tillade hon, sedan ;slöjan är. bortryckt och himmelen har återgifvit mig honom; Ditt erkännande, mn:dyra mor,, .svarade Dick, är nu allt hvad jag kan. stöda mig vid. De bevis jag efterspanat under. så många faror aro: —P I godt förvar i: min kassäkista,; min käre gosse — jag ber om förlåtelse, sir: Walter borde jag sägan, afbröt bankiren. Tror du; jag skulle uraktlåta. något försök att återskaffa dig dina rättigheter? Din vän mr Spuggins: var ej förr i England än han blef arresterad och sänd till Newgate. Nu äro papperen i mina händer och skola bringa Roderick Hastings under rättvisans hand, om det ock skall kosta mig en million. Min käre, gode välgörare, hvad har jag ej er att tacka för? utropade Dick. Du skall få skäl att tacka mig för en ännu dyrbarare gåfva, sade mr Barnard, betydelsefullt; ett yttrande. som framkallade rodnad på hans dotters kinder.