Aftonbladet – 23 april 1858, sida 2

Article Image
atven detta har en hake. Hvad jag här nämner, är sådant att man verk-: ligen ej vet om man skall skratta eller gråta der1 ät. Jag har visat att: sjelfya republikanerna —J: d. v. s..de mera moderata: och, förnuftiga — skulle vara böjda. att gå en medelväg och finna -sigi en liten tids orleansk monarki, af lutter misströstan till sina egna anförares krafter och förmåga, men de dölja ej för sig jelfva, att om de å ena sidan måste kasta : öfver bord de flesta af. den äldre republikan-4! ska uppsättningens större eller mindre nota4! biliteter, skulle de förmodligen genom accep-J! terande af orleanismen falla in i ett sällskap, som är — ännu sämre. Det är nemligen alll. möjlig sannolikhet för handen, att de första, l! hvilka skulle tränga sig fram för att påtruga: den nya dynastien sina devouerade tjensterd: och sitt ointresserade bistånd, blefve hela: den clique af högtuppsatta, hvilka ännu il: dag äro — kejsardömets underdånigaste, till-1sifnaste och redobognaste tjenare! Man skulle sålunda dagen efter kejsaredömets fall och: t, ex. grefvens af Paris uppträdande på mak-J: tens höjd, finna redan framför sig hela denna skara af verkliga äfventyrare, dem Napoleon d. III framkallat ur intet eller något sämre, än intet, alla dessa tvetydigheter, eller rena dåligheter, hvilka framför mycket annat gjort kejsardömet så förhatligt och hatadt. Man skulle få just dessa herrar på köpet, herr Granier:de Cassagnac och — grefve Morny, icke den ende herr Persigny (den länder ho-J: nom till heder, denna opinion), men mycket, I: mycket möjligt, sjelfvaste — general Espinasse! Det inses lätt, att med detta byte, som egent-1: ligen icke något byte vore, skulle ingen ärlig man hålla sig förnöjd, och det är uppenbart, : att hela den stora massan af republikaner in-! tet ögonblick skall för ett sådant resultat öf-). vergifva de sina, hvilka i sanning, hur föga: de i allmänhet än må anses kunna uppfylla: all rättfärdighet, dock äro åtminstone fullt: lika goda som denna napoleonistiska handfull I: af hommes å tout fairen. Alltså, egde republikanerna en eller annan ( ledare med det politiska och moraliska anseende, att dess namn skulle i ett gifvet ögon-1 blick kunna blifva en lösen och en fana förl: alla, republiken hade förmodligen redan förl: länge sedan blifvit åter åtminstone försökt;: hade man åter, i brist af denna point del: 1 1 I 1 l ralliement, endast en någorlunda visshet för att under en annan monarki annat folk, och notabene folk af en liten smula bättre kaliber, skulle kring tronen träda i stället för alla dessa Cassagnacar, de flesta partier slöte sig måhända, och med relatift mycken chance, tillsamman för att åtminstone som ett mellanstadium åter upptaga den orleanska dynastien. Men i oupphörligt sökande efter det förra och I: i tvifvelsutan : ganska välbetänkt misströstan : om det senare, finner man sig naturligen upp-: månad att ännu heldre vänta dag efter dag, . än vedervåga det oberäkneliga. Men medan i partierna sålunda söka och afbida, fortfar kej-1 sardömet att existera, icke genom egen posi-: tif lifskraft, men genom negativ nödvän-! dighet. Detta sätt att förklara saken har onekligen j: något för sig, men det innefattar för öfrigt). jag måste tillägga det, intet afgörande. Inom4: sjelfva dessa republikanska fraktioner, hvilsa, om alla resonnerade lugnt, med öfverläggning och med blick åt alla sidor, möj gen skulle kunna förena sig om en medelväg, finnas dock alltför många hetsigheter, ytterligheter och otåligheter, för att man rätt tryggt må kunna fästa sig vid föreställningen om en kapitulation och ett, om äfven blott momentalt, underordnände af mera radikala afsigter för hela partiets. räkning, och ingenting är möjligare, än att medan de mera moderata, besinnande och kringsynande at republikanerna endast uppskjuta och uppskjuta och fundera på saken, slår lågan på en gång ut från ett obevakadt håll och man står der ett tu tre midt i ödeläggelsen, eller — hvad som måhända är lika möjligt, fastän det här torde klinga som någonting förbluffande nytt, — gör en palatsrevolution plötsligen ända på kejsardömets: hela storhet och bravur. Och hvem, hvad; som då. skall stiga upp: en phoeenix ur askan, om presidentskapet om en välfärdskomitå, om orleanismen, om prins Napoleon, grönlandsfararen, eller general Lamoriciere eller Macmahon eller herr Carnot, det vete vår Herre, himmelens och jordens Gud! Endast ett är visst, och detta är. summan på texten, att kejsardömet af hvar man i Frankrike anses numera endast lefvande på yttersta nåder, att det är dömdt. och utdömdt och i allmänna meningen befunnet utan framtid. Det är någonting i luften, som säger en, att det ej, längre eger år för sig, utan månader. Kejsaren sjelf har förlorat tron på sin stjerna och befinner sig sedan längre tid i ett tillstånd af preoccupatiom, som han förgäfves söker dölja för sm omgifning. De hvilka varit i tillfälle att se och studera honom på nära håll om natten efter d. 14 Jan. veta att berätta om psykologiska iakttagelser, hvilka tillräckligt bevisa, att den fordna jemvigten hos denne märklige man blifvit på ett förvånande sätt rubbad just efter denna händelse. Utan tvifvel finner han att han vandrar på randen af en krater, och han söker, äfven han, efter en utväg. ; Liksom en bankruttfärdig köper varor på lt kredit och säljer dem kontant till underpris 1 för att utdraga sin existens ännu några veckor, tyckes det franska kejsardömet snart vara färdigt att välja till och med afgjordt ruinerande medel, blott för att stå än en liten tid öfver. En god krigsorsak skulle väl hjelpa för några månader åtminstone och vore alltså för Napoleon, fredens kejsare, just nu det önskvärdaste, det måtte komma huru surt efter som helst; 1 nödfall tar man en mindre god. Deraf i de halfofficiella bladen dessa bråkiga, krånglande, trefvande och famlande artiklar, som 1 den sista tiden uppenbart enligt högre order varit författade, men i hvilka man lätteligen bemärkt mera ett försök till att göra något stort af det lilla och uppröra himmel och jord, än sträng logik och verkliga skäl, 2 nt re AR KR FÅ FR HER Kr LR Re BEE EEE kr bt ig KA Bön TATL VR TA Sen) Jet

23 april 1858, sida 2

Thumbnail