Aftonbladet – 22 april 1858, sida 2

några underrättelser, hvarken till honom eller eorg .Chason., : Förpaktaren Giles var ett-af de få återstående. exemplaren af den numera nästan utslocknade racen af verkliga, engelska yeoen. i Hoppet att på något sätt kunna förhjelpa den siste ättlingen af Herbertska huset tillbesittning. af hans förfäders jord, äfvensom den Haturliga längtan han hyste att.ännu en gång Återse. sitt fädernesland, voro de enda skäl som kunde förmå honom att sälja sin gård dch lemna ett land, som gaf ej endast hopp, men: visshet om rikedom. Om någonting händt sir Walter, sade mr Giles till sin hustru, skall jag aldrig förlåta mig deti Den gamle männen försäktade med: ett: så-dant allvar, att det nästan kunnat gälla för en ed, att om det också kostade honom hans sista -guin, skulle han ej gifva vika, förrän Crowshall öfvergått till sin rätte egare och Roderick Hastings jemte sin skurk till agent blifvit fördrifna -derifrån. sOch kom ihåg mina ord, hustrub sade han; det skall så gå till slut. Kommer du ihåg -Bvad pastorn sade i Melbournes kyrka härom dagen ? : — Ja, åhjay det tror jag nog att jag gör, svarade qvinnan, hvars minne likväl ej vär alldeles redigt härvidlag, då hon plägade taga sig en blund i kyrkan ibland. Var det inte någonting om att han varit ung, men nu höll på att blifva gammal? Jag tyckte det lät så besynnerligt då — och att den rättsinnige mannens bärn fingo tigga sitt bröd? Men så långt kan det väl ej gå med sir Walter? tillade hon med oroligt allvar. aJag skulle icke kunna förmoda det, sade den gamle Giles och gaf sig ett kräftigt slag på fickan: g Samma afton kom gossen Jack inrusande och ropade af alla sina krafter: Dekomma, farbror; de komma, kusin William! Hvilka körhma? frågade både fader och son.