Aftonbladet – 22 april 1858, sida 2

Jag-har gjort denna distinktion: medan-minoriteterna af lätt insedda grunder förblifvit eller blifvit under tidens lopp mer och mindre direkt fientliga mot den kejserliga regimen (naturligtvis med undantag af den minuritet, hvilken skulle vara å toute preuve imperialistisk), -har massan hittills hållit sig åtminstone indifferent; . Jag har tillförene gifvit er en liten öfversigt öfver dessa minoriteters ställning till kejsardömet, och jag refererar mig dertill. Allt hvad egentlig och speciellare bildning heter trifves ej under detta kejsardöme; och man skall ej undra derpå. De lärda korporationerna göra ett doft krig emot detsamma, domarekåren är republikansk i sin kärna, läkarekåren likaså, journalisterna och litteratörerna tillhöra med få undantag, hvilka försvinna i mängden, helt andra fraktioner än den hapoleonistiska. Det är sant, att kejsardömet lyckats för reda pengar köpa äfven en och annan litterär talang, men det har icke förmått att göra någon omvändelse i massa. Tvärtom, imperialismen har endast den allra yttersta svårighet att fortfarande någorlunda honett få t. exsina organer inom pressen representerade förmedelst namn af något slags betydelse, och det synes föga hjelpa att man hänger legionsstjernan på hvarje liten medarbetare i Moniteur. Återstår byråkratien, presterskapet, militären samt massan af borgare och arbetare i städerna, af jordbrukare och bönder på landet. Ni skall tilläfventyrs föreställa er, att embetsmannakåren, denna som lefver af de feta embetena eller aspirerar dertill, är blindt hängifven den närvarande styrelsen. Ni tar fel. Jåg kommer här in på förhållanden, hvilka måhända skola förvåna er, men der jag tror mig kunna lemna bevis för mina uppgifter, af den art; att de böra öfvertyga er. Hvårken inom hierarkien, byråkratien eller ens militären finnes i Frankrike, strängt taget. något dåvouement.. Det finnes ett sätt att änna sig i förhålländena, äfven en viss kapitulation med gamla öfvertygelser, men framtörallt. likgiltighet äfven der; mycken kylighet och icke obetydligt — förräderi. Ni vet, utt i fjor en stor publikation med pukor och trumpeter annonserades af den nuvarande kejsarens Samlade arbeten (ett verk, deri för öfrigt finnes åtskilligt ganska läsbart och läsvärdt). Man skulle tro, att denna samling borde ha haft en ofantlig framgång och afsatts i hundratusental — märk, kejsarens, nationens utvåldes egna oeuvres completesly — Nåväl, resultatet? Jag känner icke, jag måste medge det; huru mycket deraf afsatts inom hufvudstaden, men hyad jag vet är att en särskilt person. varit under ett helt års tid utskiekad i alla departementer för att skaffa afsättning åt detta verk för förläggarens räkning, att denne voyageur adresserat sig förnämligast till allt hvad prefekter, underprefekter, presidenter, prelater, öfverstar och deras gelikar heter (förutom till rika godsegare, bankirerna, fabriksförläggare o. d.), och att han omsider återkommit till Paris med den förvånande fångster af — omkring Rittio afnämare, säger och skrifver nittio lojala köpare af H. kejserliga majestäts litterära arbeten, inom hela Frankrikes rike och länd, med undantag af hufvudstaden! Hvad bokhandeln inom provinserna särskilt afsatt lär knappast komma med i beräkning, enär samlingen, såsom utgifven med allrastörsta lyx, är ganska dyr och i proportion dertill nästan oafsättlig utan särskild påstötning. Ett annat barometerprof! Ni känner Revue Contemporainen, denna tidskrift, Hvilken regeringen uppstält såsom en konkurrent till Revue des deux. Mondes,, för -hvilken-den använder alla möjliga puffmedel, hvilken den söker göra tillen oumbärlighet för publiken, förmedelst att genom densamma vid vigtiga tillfällen låta transpirera ett och annat af sina innersta tankar. Huru långt tror ni dess publicitet efter ett helt års ytterliga ansträngningar sträcker sig ? Till — 300 abonnerade exemplar! Regeringen måste fortfarande ha den förödmjukelsen att för sina pengar låta utdela 1200 exemplar deraf till alla dessa höga funktionärer, alla dessa högstbetrodde män, hvilka undskylla sig med sina små löneinkomster och tyvärr icke ha råd att hålla sig denna förträffliga tidskrift,; om hvilken för öfrigt, som ni kanske skall hafva bemärkt, till följd af en tyst öfverenskomimelse inom hela den öfriga pressen, ingen menniska någonsin låtsar ett ord, och hvars hf derföre framsläpar sig i det mest stränga I inkognito. Om jag ej misstager mig, är allmänna meningen utom Frankrike den, att alla de nyare högre -embetsmän, dhvarmed kejsardömet omgifvit sig, skulle bilda liksom en fast lifvakt kring tronen och vara endast utvaldt, tvärsäkert folk i lif och död: Detta är utan tvifvel en enorm illusion. Kejsardömet har visserligen sökt att välja de godäste det -kundat få, men detta vill icke säga så fasligt mycket. Bristen på verkliga napoleonister är så stor, att mani de-flesta fall måst nöja sig med personer, som åtminstone icke äro rakt fientliga mot deh Härvarande styrelsen. Detta -är det faktiska förhållandet, ,och detta förklarar många sällsamma fenomener. Sådant besagde förhållande är inom de civila embetsmannakårerna (och. till stor del säKertligen äfven inom det eljest: så -kurtiserade Högre klereciet) sådant är det äfven inom elfva militären. Detta skall förundra er mest I allt, men med den någorlunda nära kän Master Dick, vet jag, eller — ni vethvem jag menar. De innevarande skyndade till ; dörren och fingo :se ett .sällskap, .som högeligen förvåRT oa TT AL Ås badet br Hl fört OR —R AN