Aftonbladet – 21 april 1858, sida 2

pigan Christina Richter, som i mer än 207år tjenat hos majoren Rappe på Tagel i Kronobergs län. — Uppgift till svenska läkaresällskapets protokoll, tisdagen den 20 April 1858, rörände sjukligheten i hufvudstaden under förflutna vecka: Sjukligheten minskad, ej betydlig. Allmännast hafva förekommit: katarrer; dernäst: lunginflammationer och frossor; mindre allmänt: diarreer, kikhosta och rash; spridda fall af koppoör, strypsjuka, skarlakansfeber och ros; ett fall af lindrig kolera. På serafimerlasarettet: sjukantalet för dagen 288; hvaraf 164 på afdelningen för invärtes sjuka; inkomne under veckan: lunginflammationer, Katarrer och rfeämatismer. På garnisonssjukhuset: sjukantalet för dägen 156, hvaraf 82 på afdelningen för invärtes sjuka; inkomne under veckan: katarrer, lunginflammäåtioner, frossor. och nervfebrar.. På provisoriska sjukhuset: sjukantalet vid veckans slut 158, hvaraf 97 invärtes sjuka, af hvilka 14 hade koppor. På barnhuset: katarrer och diarreer. På barnsjukhuset: sjukantalet för dågen 37; inkömne under veckan: kroniska sjukdomar. På Barnbördshuset: friskt. På diakonisssjukhuset: sjukantalet 19; inkomne: gastrisk feber och -frossa; På Stockholms stads och läns -kurhus: sjukantalet för dagen 126, hvaraf 102 från staden, 24 från länet. Bland de fattige: katarrer, frossor, bröstinflammationer, gastriska och gastriskt nervösa febrar, reumatism. I fängelserna: gästrisk feber och diarr. TEATER. Kongl. teaterns senaste nyhet är ett lustspel i fyra akter, kalladt En konsert i landsorten, fri bearbetning och lokalisering af tyska pjesen Das Concert, af Roderich Benedix. Författaren har valt ett ämne, ganska rikt på komiskt stoft: småstadslifvet, med dess småsinne, afund och intriger, som han finner anledning teckna vid framställningen af rivaliteten mellan tvenne i en och samma stad existerande musiksällskaper. Sällskapet Polymnia vill. endast veta af klassisk mbhsik; sällskapet Euterpe hyllar de nyare italieriska mMästarne. En oafbruten fejd eger rum dem emellan och medlemmarine stå oförsonliga, såsom Welfer och Ghibelliner, emot hvarandra. Emellertid har. en italiensk sångerska, signora Bianca Tardini, tillkännagifvit sig ämna besöka staden och der gifva en konsert. Hr Otto Melcher, som i hufvudstaden gjort sångerskans bekantskap, har nemligen slagit vad med henne, att det skulle vara möjligt att anordna en konsert i hans födelsestad, dit han nu dragit sig undan, i afsigt att gifta sig, och der för alltid nedslå sina bopålar. varken Polymnia eller Euterpe eger dock tillräckliga resurser för att ensamt kunna biträda vid signora Tardinis konsert. Men med bådas tillhjelp skulle det blifva möjligt, och om hr Melcher icke vill förlora sitt vad, måste en försoning tillvägabringas mellan Polymnia och Euterpe. Saken förklaras af alla för en omöjlighet, men hr Melcher är en man af verld och han låter icke så lätt afskräcka sig, Han besöker den ena efter den andra af de tongifvande inom hvardera sällskapet, och han lyckas så väl träffa hvars och ens svaga. sida, att han till sist får löfte om båda sällskapernas biträde. Man blir ense om prograämmet, om valet af lokal, m. fl. kinkiga punkter, och tiden för repetitionen utsättes. Det är der de fiendtliga elementerna skola slutligen sammangjutas och förlikas. Huru NT slår ut, tillåta vi oss icke att förråda; nog af att det blir afgörande i afseende på möjligheten af en försoning mellan Polymnia och Euterpe, och dessutom gör slag i saken i afseende på åtskilliga andra de handlande personerna nära om hjertat liggande angelägenheter. Det hela är ganska behändigt kombineradt, de olika trådarnes sammanförande till den stora katastrofen vid och genom repetitionen är verkstäldt med mycken savoir faire, och det komiska stoff, ämnet erbjudit, ofta på ett lyckligt sätt tillgodogjordt. Visserligen förefaller åtskilligt af dialogen, synnerligast det som har karakteren af exposition och afser att sätta åskådaren in i situationen, något sökt och mindre naturligt; men anledningarne till anmärkningar af detta slag aftaga i den mån stycket fortskrider, och åskådaren finner sig efterhand allt mera road och mottager af det hela ett rätt angenämt intryck. Stycket har, såsom ofvan nämdes, vid bearbetningen för svenska scenen äfven blifvit lokaliseradt, något som, der det låter sig verkställas, endast kan bidraga att öka det intresse, hvarmed ett arbete skådas och derföre torde böra vida oftare ske än som hittills varit händelsen. Likväl vore det att önska, att lokaliseringen genomfördes något konseqventare, än fallet är i detta stycke. Redan på affischen träffar man bland personerna en proprietär, en benämning, som hos oss väl icke lärer vara synnerligen allmänt i bruk, ochbland de i stycket uppträdande förekommer en notarie, hvars hela ställning är något för våra förhållanden temligen främmande. Äfven torde kunna anmärkas en alltför stor ymnighet af ordlekar, af hvilka några kunna vara rätt roliga, men som trötta, då jägtandet efter dem blir alltför synbart. Någon som har befattning med bearbetningen.af de stycken, som upptagas på kongl. teatern, synes ha nog myc-. ken. förkärlek för detta slags bröderier på dialogen. Utförandet är i allmänhet jemt och godt. Hrr Broman, Jolin och Hedin, fru Hedin och m:ll Jacobsson fylla öfver hufvud taget på ett berömvärdt sätt sina roler. — Ladugårdslandsteatern har några gånger uppfört en af hr F. Hedberg verkstäld bearbetning af Holbergs Politiske Kandestöbern. Bearbetaren, som kallat stycket Prat och handling, har sökt göra detsamma för allmänheten fattligare genom att förlägga scenen till en af våra svenska småstäder och låta stycket spela i våra daoar. Ett sådant försök att till en