Aftonbladet – 21 april 1858, sida 2

Han skulle ej länge förblifya i ovisshet om de laglösa och halfrusiga bofvarnes afsigter, hvilka, anförda af Miller och Ben Sneder, rusade in i tältet och började slå mot de sönderbrutna bänkarne med sina grofva knölpåkar. Skarpa hvisslingar hördes och rop att pjesen skulle börja. Allt var tyst i vagnen; ljuset var släckt. Det var ett förfärligt ögonblick för Sam, som med en pistoli hvardera handen stod vid en af de små luckor, som förenade vagnen och tältet, och bevakade de vilda ansigtena, der passioner, laster och rus lemnat sina vederstyggliga spår. Vi vilja ej gå miste om vårt nöje, skrek anföraren. Jag vet att de äro i vagnen., De hålla på att kläda sig, kanske, tillade Ben, med ett grin. Upp med ridån! Höga rop på danserska nljödo, följda af de rysligaste hotelser, i händelse deras önskan ej blefve uppfyld. Stackars Pet! Hur hon darrade. Tänd eld på hela ruckletI skreko några. Slå sönder skräpet! ropade andra. Kom hit, Peter, och krossa det här skalet, sade Miller. Peter var beväpnad -med en :slägga och närmade sig dörren under sina kamraters bifallsrop, då ett pistolskott ljöd. Bofven vacklade och föll. En stunds tvekan uppstod. Invånarnes i vagnen fullkomliga tystnad och mörkret derstädes afkylde mera deras mod, än hotelser och böner skulle hafva gjort. Peter har fått nog, sade en af packet, kulan har gått rätt in i ögat Några buro bort den döde. Sam hade sigtat bra. I veten hvad jag lofvat er! skrek Miller till sina vilda följeslagare, af hvilka flera började smyga sig bort, då de sågo hvad vänd