Aftonbladet – 21 april 1858, sida 2

ning saken: tagit. Fri förtäring i qväll på Stora Guldklimpen. Jag betalar kaläset.s Lockade af sitt begär att dricka och ännu mer af sin smak för grymma och vilda bragder, togo några af de modigaste de sönderbrutna bänkarne och rusade mot vagnen, i afsigt att begagna dem som murbräckor. Åter ljöd en salfva; denna; gång var det fyra pistoler, och tre af våldsverkarne föllo. Ett fruktansvärdt tjut och vilda hämdrop följde derpå. Som skotten icke förnyades, förstodo anförarne för oväsendet, att de belägrade höllo på att ladda om. Hvar och en beväpnade sig med något tungt vapen och började anfalla vagnen. Det var en fullkomlig orkan af slag. Träställningen började gifva vika och det var tydligt för både Sam och Webb, att de inom några minuter skulle vara i händerna på sina ursinniga angripare. Det enda tecken till lif, Gog gaf under denna fruktansvärda strid; var att han stundom vände sig och uppgaf en sakta, klagans de suck, Dörren slogs in och äfvenså en stor del af vagnens ena sida, och de-uppretade skurkarne började klättra upp derpå, icke drömmande om något motstånd. Lyckligtvis voro de utan eldvapen. Vid åsynen af de förfärliga figurerna uppgaf Pet ett rop af fasa, Lugn, fastän utan hopp, beslöt Sam att försvara sin syster till det yttersta. Tanken på hennes fara gaf honom öfvermensklig styrka. Med en laddad pistol i hvardera handen sprang han ut ur vagnen midt ibland packet, hvilket, då det såg: att han var. bebeväpnad, drog sig tillbaka för ett ögonblick. Huru! Ären I rädda för en man? skrek Miller. Då talaren synbarligen var en anstiftare förj det fega våldet, sigtade Sam på honom och