Aftonbladet – 19 april 1858, sida 3

annat genom en lysande målning; föreställande Euphrasia som Lady Macbeth, med armen stödd emot en byst af Shakespeare: Som trapporna voro uppdragna, fann Sam att ingen representation nu pågick; han upp: sökte derföre en liten sidodörr, och knackade sakta på. Ingen svarade honom emellertid. och dock var han säker på att några. voro derinne, ty en lätt rök uppsteg ur skorstånen från ugnen vid baksidan af tältet. Han knackade åter, men utan att någon öppnade dörren, och den ömma brodern började blifva allvarsamt orolig. Hastigt påminde han sig en särdeles hvissling, som han brukade använda i fordna tider, såsom ett tecken till Eugenio att alla platser voro upptagna och att han ej behöfde hålla tal till folket längre. Någonting mellan ett skrik och glädjerop hördes inifrån och Webbs! ansigte visade sig vid en lucka, som försigtigt sköts undan. Sams förklädnad var så lyckad atthan ej, till att börja med, kände igen honom. Hafven I icke gjort nog ondt ännu? frågade han. Det är jag, Webb. Flickan hade rätt! utropade Eugenio, med gladare röst; jag har ej på många dagar hört en röst, som varit mera välkommen. Han försvann och :tillslöt åter omsorgsfullt den lilla luckan; efter några ögonblick öppnades sidodörren, som synbarligen varit barrikaderad. t ;Hvad-har händt? frågade Sam. Kom in, svarade Webb hastigt; här är icke platsen för samtal. Min syster! Pet? Den stackars brodern var så öfverväldigad af förskräckelse, att. han ej kunde säga något mera, utan stod med: bleka kinder och darrande läppar, och fästade sina bedjande ögon på direktören,