Aftonbladet – 19 april 1858, sida 2

ordning, och en bättre anda började göra sig gällande bland guldsökarne i allmänhet. Söndagarne voro emellertid fortfarande rysliga dagar vid grufvorna, ty de voro de enda, då ett uppehåll inträffade i arbetet. Bättre hade varit om det oafbrutet fortfarit än att, som nu var händelsen, hvilodagen skulle vanhelgas genom spel och dryckenskap samtall slags uselhet och ondska. Vid: dylika sammankomster, som vanligen egde rum vid Stora Guldklimpen, eller dylika ställen, voro: Miller och Ben Sneder alltid närvarande, och då den förre en gång hånade de båda vännerna för att dessa ej ville göra dem sällskap, anmärkte Ben: låt dem vara; de hafva nog sina orsaker att vägra det. Naturligtvis hafva vi det, svarade Sam med mycken köld och såg skarpt på honom. Och hvilka äro de? Det är vår hemlighet. Åhå! I hafven således hemligheter? utropade Ben. Naturligtvis hafva vi det, svarade Dick; har: icke ni så med? Säg oss edra, och om I finnen dem värda att höra på, skola vi kanske gifva-er våra i utbyte.n Vid detta förslag utbröto alla de närvarande i skratt och förklarade enhälligt att förslaget var godt; ätt ingen hade rättighet att forska i någons enskilta an elägenheter, och att om Ben ej var nöjd med det besked han fått, så var det hans eget fel; då-han alltid sökte uppreta dem mot sina nya kamrater: Han har väl gjort värre än sån, tillade en ung man vid namn Connor. Tala ut! skreko flera röster. Håll truten på er! ropade Miller, i det han gick emot dem och kastade hotande blickar på talaren. Hur i djefvulens namn skall man kunna hålla fred ibland er, om hvart