Aftonbladet – 17 april 1858, sida 3

längre ned skall visa) kan läsaren med egnö ögon se att det ej. på något sätt: finnes uppgifvet eller ens-antydt, attsängen begagnades I nära två ärs tid, ej heller att den begägnades af bristande kraft att hålla sig uppe, I lvilka begge rent diktade omständigheter hr B. likväl söker styrkan i det slag som han du riktar mot mig. Man kan sannerligen häpna öfver ett dylikt handlingssätt; att så, inför allmänhetens egna ögon utan några skrupler blotta sin brist på sanningskärlek. Jag får tillstå att det fordras ett ovanligt mod till sådant — men ett mod som väcker ömkan:. Tillkomsten af ifrågavarande attest är i och för sig sjelf en märkvärdighet i den intrig, som här spelas; och jag anser mig: böra upplysa om huru dermed förhåller sig, på det att en hvar må ytterligare lära känna arten af de medel man valt för att knäcka vår ortopedi. Sedan jag genom de i Aftonbladet meddelade intygen från patientens fader och hennes läkare vederlagt insändaren i Ställningar och: Förhållanden, infann sig hr Branting en dag hos patientens slägting, fru M. C. B., med begäran att hon skulle underteckna ett slags intyg, som gick ut på att bestyrka det af insändaren gjorda påståendet om ifrågavarande patient. Hon ville dock icke gå in härpå, utan försäkrade hon. tvärtom hr professorn, att patienten befunnit sig efter der ortopediska kuren frisk och rask och med så goda krafter som någonsin förut. Fr professorn lärer dock icke velat lyssna hörtill, utan visade sig missnöjd med hennes vägran. Då han slutligen fann att hon var obeveklig, föreslog han att ändra om attestens innehåll så, att hon icke skulle behöfva hesitera att sätta sitt namn under densamma. Han dikterade nu och hon skref den attest som sedan blef införd i Aftonbladet. Detta är rätta förhållandet med tillkomsten af den attest, genom hvilken hr Branting vill omkullslå betyget från patientens egen far. Fru .M. Ci B: har sjelf berättat mig det, och en af mina bekanta kan dessutom imtyga hur rusom hon; strax efter sedaw attesten. var skrifven; kom: upp till honom och: beklagade sig öfver sin oförsigtighet att låta öfvertala sig att lemna intyg öfver förbållanden; som hon ej. närmare kände till. På min förfrågan, af hvad anledning hon lät ordet esomoftast? inflyta i attesten, har hon förklardt mig sin ledsnad öfver att detta ord i hastigheten vid betygets nedskrifvande undgått henries uppmärksamhet. Iförlägenhetenom hvad hon skulle göra, för att blifva fri ifrån hr professorns enträgenhet, hade hon ej kunnat med tillräckligt Jugn öfverväga hvarje ord som hani hast dikterade för henne. Hon har äfven. sagt mig att hon för pröf. B: förklarat att hon icke kunde med visshet uppgifva något om huru länge eller huru mycket spännsängen begagnades; hvilken förklaring hr professorn, som man ser, funnit för godt att göra liktydig med: större delen af dagen, äfvensom natten i nära två. . års tid. — Herr 3; vann emellertid sitt mål: han erhöll några rader liknande ett slags intyg och undgick derigenom för tillfället obehaget att stå svarslös. Denna misslyckade intygs-operation gifver: mig anledning fråga, hvarför icke hr B. hellre fann för godt att använda det der autentiska dokuinentet?, hvarmed insändaren i Ställn? och förh. säger sig kunna styrkt de anförda fåkta (angående de ortopediska patienterna), om tillförlitligheten af dem sättes i fråga? , än att på ett sådant der komprometterande sätt söka skapa till ett intyg, sor säger imgenting. Naturligtvis: begär allmänheten nu med rätta att få se det utlofvade dokumentet, hvilket också säkrast skulle. rädda insändaren ur hans mer än tvetydiga ställning; men medan vi vänta på det — och tilldess det kommer — tager jag mig friheten förklara, att uppgiften om detsammas tillvaro är lika sannfärdig, som alla de andra uppgifterna mot mig. Under det hr Branting går att leta rätt på dokumentet?, så v:1l jag publicera en. ytterligare skrifvelse från fadren till den patient, hvarom här är fråga. På begäran af herr doktor Herman Sätherberg får jag meddela följande: upplysningar: Min dotter E. begagnade efter återkomsten från ortopediska institutet 1849 spännsäng enligt doktor Sätherbergs föreskrift, men alldeles icke iiföljd af någon svaghet, ty någon sådan kunde åtminstone hvarken hon sjelf eller hennes omgifning förmärka, utan ill förekommande af att den kurerade snedheten möjigen skulle ;återkommia: Hon: skulle begagna den dan spännlif, både:föroch eftermiddagen jag mins ej med visshet om 1 eller 2 timmar) samt om nated; men jag måste erkunna: att denna föreskrift cke ordentligt följdes, utan ganske ofta försummales.) Jag kan icke au erinra mig bestämdt på dåto ru länge spännsängen begagnades, men den af rof. Branting. uppgifna tiden: snära 2 år, är tillskuen åtminstone dubbelt mot:verkliga förhållandet. Prof. Brantings uppgift att min dotter E. någonin varit så försvagad; att hon icke kunnat hålla sig ipprätte, förklarar jag: ytterligare vara sanningslös.: Örsaken att min sIdredotter H. i början afföridet år vände sig till centralinstitutet, härledde sig derf att hon då bödde på norr, och således Hade närnare dit) samt att tillfrågad. läkare förklarade det wennes dåvarande krämpor (någon bot för ryggradsnedhet afsågs då ej) lika lätt kunde skötas genom syrhnastik på centralsom ortopediska institutet. lär torde också vara på sin plats att omnämna, det ennha min dotter redan 1841 för den af prof. Braning omnämde ryggradssnedheten: behandlades vid entralinstitutet; och eftör hemkomsten derifrån beaghade gymnastik en längre tid, enligt föreskrift. lura denna kuren lyckades, derom hade prof, Braning tillfälleatt sjelf öfvertyga sig förlidet år, då ) Btt ytterligare bevis att det ej var för svaghet som hon begagnade ortopediska sängen. , Ortopediska. institutet låg;då,vid Munkbron. EEE NS TT 2 n sådan, ständig, påminnelse hvilande dervid. fen detta är nu förbi, och jag tycker mig löne liunagninagsen af an han anh halla nmAnR