Aftonbladet – 17 april 1858, sida 3

Bankiren läste brefvet och: täckterdet sedan under tystnad till sim dotter. Dess innehåll var sålunda: Jag dör af gift, men den hand, som gifvit mig det, har varit, mig. alltför kär. att jag skulle vilja angifva den. . Skulle di en gång ångra dina brott som maka och mor, så må det: vara dig till någon tröst att jag förlåter dig; Försök aldrig att få återse ditt barn. Jag: har lemnat det i säkra händer. Bevisen på vårt giftermål och hans härkomst. blifva icke offentliggjorda förrän han fylt tjugoett år. Det var undertecknadt: Walter Herbert. I tviflen icke — nej, jag vet, mina dyra vänner, att I ej tviflen på min oskuld — utropåde miss Atkins. Säg intet ord mera, afbröt bankiren, i det han steg upp; ni skulle genom en dylik förmodan djupt såra min dotters ömhet öch min vänskap för er. Jag förstår nu orsaken till den sorg, som under de första åren hi var i mitt hem blekt er kind. Jag fattar väl ert lidande — ja, den förtviflan. som ni gömde inom ert hjerta med en martyrs undergifvenhet. Jag skulle emellertid önskat att ni förr gifvit mig ert förtroende. Mitt öde har i sanning varit sorgligt,, sade miss Atkins med djup bedröfvelse. Det skall snårt åter ljusna, hviskade Marion: rodnande, i det klara. solljuset af dina barns kärlek. Dick kommer snart åter. Skall jag väl någonsin kunna lära mig att kalla honom Walter ?x Vid sin sons namn darrade modren. Jag har ingen oro för Dick,, sade hans beskyddare med värme; han har både mod och klokhet och. äger dessutom tillgifna vänner. Har jag er tillåtelse att draga nytta af detta bref2 . Jax, svarade Walter Herberts enka med svag röst; och dock; sörjer jag att skiljas från det. Under många år har det följt mig troget hvarje stund — under nattens timmar, dagens arbete. har-det-hvilatmot mitbhjerta. En sorglig och oklok erinran, anmärkte mr Barnard; ej underligt att det lidit med